Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
✓ 1/
skyarna de gå under himmelen den blå, Så vandra mina tankar och
ingen hvila få, Så länge jag ej finner den jag söker.
2. En tid var det så roligt, den tid försvunnen är,
Då vänskap jag i l\järtat för dig hyste.
När jag gick ut ur lunden, då var du för mig där,
Det minnas himlens stjärnor, som oss lyste.
Och löftet som du gaf mig att bli min tröst och staf,
Ja om det vore större än det stora, vida haf,
Där rymdes aldrig glädjen som jag kände.
3. Jag har älskat fader och jag har älskat mor,
Men dig jag älskat mera än jag borde,
Ty aldrig än i världen deu kärlek var så stor —
Kanhända att en synd jag däri gjorde.
Min mor jag gråtit har, till grafven sörjt min far,
Men aldrig större smärta då mitt l\järta bar,
Än den vännen gjort, som mig förskjutit.
4. Den tiden är framliden, den tiden var så lång,
Jag önskat den så mången gång till ända.
Du var i mina drömmar, du var uti min sång,
Du var i mina tankar vid min slända.
När våren åter kom med sång och glädjeton,
En annan har ditt l\järta, som var min egendom,
Jag aldrig därpå tänker utan tårar.
5. För solen ser jag smälta på bärget is och snö,
I klara vattubäckar som försvinna.
Men i ditt kalla hjärta kan hon ej göra tö,
Att dina ögons källor månde rinna.
Och liljorna de gro, och fåglarna i ro
De kvittra uppå kvisten och bygga sina bo,
Men jag går ensam sorgfull, stackars flicka.
G. När dufvan blifver enka, hon sig till freds ej ger,
Och hennes hjärtesår kan ingen lisa.
A - .V -\ - -N-
9 é 5—*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
