- Project Runeberg -  Nyländska folkvisor. Ordnade och utgifna / 1 /
182

Author: Ernst Lagus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2. Är icke du min lilla vän?

Jag dig visst älskat har.

Du aldrig ur mitt sinne går,
Så länge lif är kvar.

Hvar gång jag tänker uppå dig,
Så röres blodet uti mig,

Hvar gång jag dina ögon ser,
Mitt hjärta åt dig ler.

3. Nu frågar jag dig än en gång,
Mitt lilla hjärtekorn:

Har du en annan i ditt sinn,
Som du ej tycker om,

Som du liar gifvit hjärtat ditt,
Som du har lofvat all trohet,
Som du har tänkt skull bli din vän
Och honom räkt din hand?

4. Jag hade visst ej yttrat mig
Till att begära dig,

Om du ej själf beviste dig
Till kärlek emot mig.

Nu har du bundit mig till träl,
Att jag mig ej kan lösa själf,
Nu får du handla med din vän
Som du vill ha igen.

5. Att lofva dig stor rikedom,
Jag det slätt icke kan.

Att jag är utaf ringa stånd,
Det känner hvarje man.

Dock skall hvarenda blodedropp,
Som finns uti min ringa kropp,
Bevisa, att uppriktighet
Det finnes uti mig.

G. Af vatten släckes elden ut
Alt till den brinnande brand,
Den kärleksbranden öfvergår,
Den ingen dämpa kan.

Den kärlek, som jag till dig bär,
Den släckes aldrig ut igen,
Förrn jag af världen afsked tar,
Och vandrar till min graf.

7. Farväl min vän, och kom ihAg
Hvad jag har lofvat dig,

Jag aldrig nånsin glömmer bort
Hvad du har lofvat mig.

Gud låte oss här lefva så,

Att vi af grafven glad uppstå,
Och mötas uti himlens sal,

Där spörjas inga kval.

80.

>•« iL > * *’!’ ’ ■ • *

1. Har Gud i himlen så be-slu-tit, Att jag al - drig kan bli fri, I



j *





- —\-i

^1

f : r H

■*. 1 * * - $

/1 * *

från det band jag själf har knutit, Och det öde jag



är

*



uti.

i

2. Fast det synes fåfängt vara,

Hvem kap veta, hvad Gud kan göra?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:41:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyland31/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free