Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85.
ö. N.
(Mel.: Ack Vermeland du sköna.)
1. I tysthet må jag klaga den sorgen, som mig kväl,
Men ett är det som sårar mitt hjärta:
En annan har bedragit den jag har hållit kär,
Däröfver jag fast klagar med stor smärta.
Nej aldrig i världen jag sådant hade tänkt,
Att en så starker kärlek skull blifva så omvändt,
Som nu emellan tvänne har varit.
2. Men Gud han omvände dina tankar och begär,
Låt satan ej öfver dig få råda!
Du störtar dig själfver till kropp och till själ
Och vållar dig evigt själavåda.
Bed Gud att han dig hjälper, om du dig besinna vill,
Han gifve dig nåden och kraften därtill,
Att du ej må evigt gå förlorad.
3. Här finns väl ingen trohet nu mer, bland tusende
Finns knapt en enda, som man kan i tysthet med tala.
De tala väl för ögonen, sen gör de däraf spe,
Med falskhetens olja de tala.
Hvem kunde sådant tro, då vi i tysthet taltes vid,
Att du skulle taga ditt hjärta ifrån mig,
Som du engång redan åt mig gifvit!
4. Ett får ibland ulfvar jag må mig likna vid,
Det ensamt sig aldrig kan försvara.
Det vandrar i skogen mång villosam stig
Och ser sig beständigt uti fara.
För himmelens konung jag beklaga vill min nöd,
Han blifve min hjälp uti lif och i död,
Hvart jag mig i världen skali vända.
5. Om jag ej är riker, det är dig välbekant,
Så är jag af hjärtat förnöjder;
Men tack vare Gud för ett redeligt namn
Och sen för ett hjärta, som är böjder.
Den, som är riker, han skattas ofta stort,
Men fattigdomen blifver af mången förspordt
Och rikedom har störtat så mången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
