Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Jag kände här i världen en flicka, som var grann,
Med ett fagert ansikte som brann;
Hennes kinder voro röda, hennes ögon voro blå
Liksom nppå dufvoma de små.
4. Nu får folket tänka och säga livad det vill,
Men den flickan hon skall blifva min.
Hon har ett trofast hjärta och ett uppriktigt sinn,
Och därför så skall hon blifva min.
5. Och villen I nu veta hvem denna visan diktat?
Detta har en yngling gjort;
Från Nyland var han hemma och han var vida känd
För sitt lynne och hurtiga humör.
b) Kyrkslcitt.
1. Jag minnes uti världen en flicka, som var grann,
Med fagert ansigte, som brann.
Hennes kinder voro röd, hennes ögon voro blå,
Liksom uppå dufvorna de små.
2. En vacker sommarafton jag gick mig ut en kväll,
Spaserandes med min lilla mamsell;
Och näktergalen spelade en stämma uppå kvist,
En stämma med en darrande sång.
3. Jag stannade och lyssnade på lilla fågelns sång,
Till dess tårarna på mina kinder rann.
Men ack, hur ledsamt är det ej, jag känner af mig själf,
Att vara ensam och liafva ingen vän.
4. Denna flicka hon tänkte väl kanske så:
Denna gosse kan jag väl få,
Ty han har ett troget hjärta och ett uppriktigt sinn,
Och därför så kan han blifva min.
5. Om afton, när jag till hvilan går, så tänker jag så här:
Ack om jag hade min flicka hos mig här,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
