Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Äpplet det växer så högt och så härligt,
Och när det blifver moget, så faller det till jord.
Så har det gått med mig, så går det ock med dig,
Så går det med oss alla, till världens sista tid.
3. Folket det hafver så mycket på sin tunga,
Det vore långt bättre att sörja hvar för sig.
Jag sörjer ej för er, jag själf har fått min del,
Min lott har varit ringa, den jag fått kännas vid.
4. Alla mina dagar ha varit mig så svåra,
Altsedan jag afsked af lilla vännen tog.
Det får nu väl gå, lik vattnet i en å,
Lik tårarna ha runnit på mina kinder små.
5. Om alla de tårarna vore på ett ställe,
Som jag under denna tiden hafver fält!
Men jag är ett litet lam på främmande strand,
Bland de rytande ulfvar, som locka mig fram.
0. Och mig så vill jag likna vid vågorna på liafvet,
Som drifvas af viuden till obekanta land.
Men när jag hunnit fram till den sista strand,
Gud låte mig med äran få bära mitt namn.
103.
Pärnå,
1. Med våta ögon ser jag på böljorna de blå, Som hotande och
’ . ,j- 5 ’ ’riM.- .> ; -i,. ;;*l
vilda mot branta klippan slå. Ty långt i fjärran är den som jag håller
/ * ♦ I ;• ; « * i * ’ ; ,1 *–\\
kär, Men jag, hans bleka lilja, på stranden väntar här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
