Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Hor tykte du det gladde dig då, att mitt hjärta blödde,
Och tårarna de runno uppå rosenrödan kind?
Ett är ändå som mig gläder,
Att himmelen för penningar dock ej kan blifva din.
4. Och mins du hvad du lofvade och mins du hvad du sade,
Och mins du hvad du lofte vid ditt femtonde år?
Du lofte, att aldrig mig svika,
Och likväl försöker du att göra det ändå.
5. Men när jag blifver döder och lagder uppå bår,
Då kommer lilla vännen och frågar efter mig.
Tänk på den yttersta dagen,
Hur illa som du hafver behandlat med mig!
108.
Pärnå.
1. Mitt klämda bröst kan mer
ej andas, Då hjärtat ingen glädje
har. Jag vill min röst med tårar blanda, En mulen dag blir sällan klar.
2. Det var en vän, som var min lycka,
Min ro, min tröst, mitt enda hopp,
Och den skull himlen från mig rycka —
Sen lyckans sol ej klarnat opp.
3. Natur, det tillhör dig att svara:
Att älska är alls intet brott.
Jag vill min sak med rätt förklara:
Af dig jag dessa känslor fått.
4. Jag har en vän så öm och trogen,
Fast vi så sällan träffas får.
Jag tror han bor i gröna skogen,
Jag tror, att jag dit ensam går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
