Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 1, AV
116.
Pojo, Lappträsk.
1. När vänner skall skiljas med sorg och med gråt, Gud löne den
* * l*!’ . ij. <\f ’ *]’ ^ ;I. . * ]
vännen, som skiljer dem åt! Han bord ej få lefva bland vänner på
jord, Han hafver gjort värre än den som gör mord.
2. Han vill mig förmena till flickorna gå,
Jag kan väl dem älska i tysthet ändå.
Jag kan dem väl älska och vörda alt godt,
Så länge blodsdroppen finns kvar i min kropp.
3. Jag är en nng gosse, helt ängslig jag går;
Jag sörjer till döden, om jag dig ej får.
Den sorgen är tyngre än någon kan tro,
Han är ju långt tyngre än stenen på jord.
4. Dina svartbmna ögon, din sockersöta mund,
Har lagt på mitt hjärta en börda så tung.
Halsbandet kring halsen det glimmar som guld,
Därför vill jag vara lilla vännen så huld.
5. En vän utan kärlek den liknar jag vid
Ett träd, som bär blommor men ingen frukt ger.
Den är icke värd att kallas för vän,
Som tager en annan och lämnar mig allen.
6. När jag blifver döder och lagder på bår,
Hvar redelig flicka låt kärleken stå.
G ack först till min säng och sen till min graf,
Där hvilar lilla vännen, den du älskat har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
