Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Om ditt I\järta nångång utaf falskhet skalle slå,
Kom ihåg hvad vi knutit för band!
Kom ihåg dessa orden, som uttalas då,
Det skall grönska i Skaparens hand.
8. Såsom dufvan i lunden jag liknar mig nu,
Som af fienden makan bortmist;
Hennes hjärta af oro och längtan månde slå,
Dess belöning blir döden till sist.
9. En uppriktig jungfru i världen jag är,
Fast ej rikedom är fästad vid mig,
Men jag hoppas engång att få en vän, som är kär,
Fast jag nu är förskjuten af dig.
10. Nu slutar jag min visa och bjuder dig farväl
Och räcker dig min redeliga hand.
Blicken öfver från början till slut,
Förste orden beteckna mitt namn. *)
119.
1. Ostadig vän, hvad var din ed väl till?
Jo, du har satt mitt hela lif på spel.
Sorgens tårar bränna på min kind,
Du svurit dyrt att evigt blifva min.
2. Men ditt löfte var blott som ett löf,
Som på jorden för en vindpust dref.
Gläd du dig i dans och svärmeri,
Dagen kommer, alt är då förbi.
3. Du är stolt af rosen på din kind,
Du har gjort så mången yngling blind,
Rosen vissnar snart och faller af,
Förglömd du blir af alla i din graf.
4. Betänk nån gång den ed du svurit har,
Förrän döden lämnar minnet kvar,
*) Oskar Rosén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
