Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring kullen och söft den med vingarnas par,
Står Hulda i silfverhvit dräkt
På platsen, där ofta med Hjalmar hon suttit,
Där hon gjort de eder, som trolöst hon brutit.
Hon klagar och suckar så tårögd och blek:
O ve mig, o ve mig, min Hjalmar jag svek!
121.
Pärnå.
1. Rikedom och silfver i stället för dygd
Mången väljer i världen sig ut,
Men ofta tör hända, att den som så gör
Han tör sig väl ångra till slut.
2. Stor rikedom i världen jag aldrig kan få
Ej häller den månde åtrå,
Allenast jag kunde mitt dagliga bröd
Af Herren i himmelen få.
3. Om du skulle tycka min vän,
Att jag är för ringa och låg,
Så säg meningen som du har tänkt
Att sluta mig ur din håg.
4. Nog vet jag du kunde en rikare få,
Men se dig, min vän, dock visligen om!
Låt rikedomen icke intaga ditt sinn
Att välja en ond för en from.
5. När Adam och Eva blefvo vigda ihop,
Så hade de intet i arf,
Men Gud gaf dem nog, så att intet dem tröt,
Ty han visste väl deras tarf.
6. Nej, yppersta rådet jag lära dig skall:
Sätt först dina tankar till Gud;
Låt dig åtnöja med hvad han dig ger,
Så blir du en lyckelig brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
