Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190.
Helsinge, Lappträsk.
Lappträsk.
|(fc*E / »T* •
t U-i/—P=
1. O du stolte ungsjöman, vill du lämna ditt land,För att fara omkring
jorden på den vilda o - ce - an? Jag är glad och förnöjd, och jag
; * t
sjunger med fröjd Och mitt liopp det står till Herran uti him - melens höjd.
r-js 0 id
■ * * •
2. Ankaret det lättas opp, seglen sträckas opp i topp,
Och en man tar rodret, när de andra klara opp.
Nu med hattarna i haud stå vi glada alle man,
Och ett ömt farväl vi bjuda åt vårt kära fosterland.
3. Allting synes vara klart, skeppet börjar göra fart,
Våra flickor stå på stranden, se oss långsamt ila bort;
Och en rinnande tår uppå deras kinder går,
Och med klappande hjärta emot hemmet de gå.
4. Dagen lider mot slut, natten ser förfärlig ut,
Då det stormar, då det tjuter i hvar endaste vrå (klut).
Månen redan gått ner, stjärnor synas ej mer,
Svåra skyar och byar till öfverflöd han ger.
5. Storm och brusande haf — skeppet lider ej däraf,
Och den stolte sjömannen står på brädden af sin graf.
Men han tröstar sig därmed, att han lider ingen nöd,
Fast hans öde kunde göra, att han låg i hafvet död.
När vi råkas i hamn, i ett främmande land,
Står det tusentals med flickor med en vid och öppen famn.
„Var välkommen i land, o du glade sjöman,
Var välkommen, var välkommen, kom och slut mig i din famn!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
