Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du liar min nåd.
(Svarta konungen intager sitt ställe invid gudinnan, hvarefter följande
sång ofortöfvadt vidtager):
4.
Skall Venus med sin makt för alla hjärtan råda,
Då skulle mången man af kärlek stå i våda.
Skall Venus med sin makt för alla hjärtan råda,
Då skulle mången man af kärlek snart förgås.
Exempel gifves här, det snarligen på stunden,
Då konungen till gudinnan gick i lunden. (Herodes går till henne)
Hon sig åt sidan sprang, bland vilda djur och björn,
Och hennes hvita fot blef stött af ris och törn.
Och jungfm akta sig, att hon sig icke stöter,
Ej hvar (ehvar) hon sig nu går, de vilda djur hon möter.
(Gudinnan sjunger solo):
„0 fader, om du vill en kung för floden vara,
Så hjälp din dotter nu..........
Härefter följ det nu, dess aldrig följ it har;
Ack fader, skynda dig, tag mig i ditt försvar.tt
Gudinnan hon ej hant dess påbegynta tal till ända,
Förrän hon så på stund till träd hon blef förvandlad.
Dess hvita fot blef ros, dess armar grön och grön,
Och hennes fagra hår blef blad och liljor skön.
Konungen gick till träd och därpå händer lade,
Tog trädet i sin famn, han klappade och sade:
„Jag månde mig en kyss.u Han kyste trät, tog det i famn,
Men trädet böjer sig tillbakas af och an.
(Gudinnan håller härunder en ungefär tre alnar lång duk framför sig,
hvarpå ett lummigt träd är måladt, hvilket konungen kysser).
„Och efter du nu ej min käresta vill vara,
Ett trä du vara skall i alla dina dagar.
Och utanför mitt slott skall du till prydnad stå,
Och mången tapper hjälte skall kransar af dig få.“
(Herodes sätter sig åter på sin tron. Femte sången berör flykten till
Egypten, där det säges vara kallt!)
5.
Af Österlandet en stjärna utgick,
Oändlig så månde hon sig lysa,
När Josef tog barnet utur Marias famn
Och flydde så långt till det Gyftiska land
I fattigdom, köld ocli elände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
