Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lofningen och kallas denna handling därför ock »fästning", emedan
brud och brudgum här liksom för evigt föstas vid hvarandra. De äro
från detta ögonblick räknadt fästefolk, fästman och fästmö. Här
till-ställes nu en liten fest, hvari blott män deltaga, och där de
undfägnas med mat, kaffe och brännvin. T. o. m. gårdens krinnor hålla sig
så mycket som möjligt undan ända till dess gästerna aflägsnat sig.
Följande dag afkunnas i kyrkan det tillämnade
äktenskapsför-bundet för första gången.
Lysningsdagen bjudas talmännen och de närmaste släktingarne
till fästmöns hem på middag och senare på kvällen bygdens ungdom
på en munter dans (= »trölovniggsdans").
Dansen blifver på några orter ofta ett slags inkomstkälla,
emedan man då plägar gifva till de unga trolofvade skänker, vanligen uti
penningar och ofta lämpade efter den förplägning man njutit under
nattens lopp.
Första söndagen lysningen afkunnas, säges det unga paret „bryt
bäina å sett, eller „bli haltta", troligen af det skäl, att de härefter
småningom börja draga sig från den öfriga ungdomens lekar och
nöjen. Under andra söndagen sägas de bryt ana bäina" och under tredje
söndagen råmbla uffer prédikstoln", hvarvid alltid de unga tu infinna
sig till kyrkan, för att höra uppå huru de „råmbla“.
Sedan det blifvit „utlyst“, återstår intet annat än att tänka på
bröllopet. Härmed göres dock vanligen icke någon brådska, utan
anser man sig redan som »halft gifta", sedan det blifvit utlyst. Denna
åsikt är tyvärr så allmän, att den gifvit upphof till ordspråket:
»bröllopa firar man, naer man vil, men barsola, naer e kombar". De följa
ock mången gång tätt på hvarandra; någongång till och med
utbytande tid med hvarandra.
Bröllopet uppskjutes äfven mången gång på det att man så vidt
möjligt är, må kunna fira det på en läglig tid, då landtarbeten icke
brådska på jordbrukaren, hvarvid tjänstefolket hälst väljer
»alhäl-gona-" eller »hälgomässtidn". Likaså äro de många
tillrustningsar-beten bröllopet medför, äfvensom de stora omkostnader
»bröllopshål-larne" få vidkännas, alt orsaker till att detta uppskjutes. Bruden har
ju dessutom fullt upp med att sy och sticka, emedan bon skall
förfärdiga klädesplagg såväl åt sig som äfven åt andra. Talmannen
skall få, (som redan ofvan nämts) sin andel för sedda mödor och godt
tal. En skjorta, strumpor och band lämnas vanligen äfven åt
brudgummens fader, ofta äfven åt hans bröder. Svärmoderns »laggsärk"
må icke förglömmas.
För den bemedlade blifva dock alla arbeten lätta att utföra,
då däremot den fattige mötes af många hinder redan vid
anskaffandet af själfva råämnet. Detta tillgår vanligen sålunda, att den me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
