Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den döde de lefvande: kraftiga gestalter med de djupt allvarliga
dragen och den kraftiga, från hjärtats djnp framvällande högtidliga
psalmsången.
Slutligen framträder någon, som är „läsankåru, uppläser några
böner, slutande med välsignelsen, hvarefter locket tillskrufvas eller
ock låter hammaren sina slag falla på de träspikar (= „dummliggara),
som sluta till den sista hvilokammarens dörr.
Bärarne framträda för att utlyfta kistan, hvilket äfven sker
under psalmsång, som ännu fortsättes, då processionen sätter sig i rörelse.
Före afresan undfägnas „begrafningsföljet“ med kaffe och annat,
som inbegripes under namnet „traktering“.
Då en familjefader utlyftes, framträda barnen och de närmaste
anhöriga för att värkställa detta, sedan först alla närvarande gjort
korstecknet öfver den aflidne och på detta sätt tagit afsked af honom.
Sedan kistan blifvit utflyttad och tåget är redo att sätta sig i
rörelse, framträder någon släkting och båller å den dödes vägnar ett
tal till de kvarlämnade. Han uppmanar dem att hafva tröst och låta
sorgen och bekymren vika. Döden är ju nödvändig och oundviklig
och det är just den, som sist ändå skall återförena dem alla, som
varit hvarandra kära bär i lifvet. Den aflidne har blott gått bort för
att bereda rum och väntar där sina kära kvarblifna.
Sorgetåget skrider långsamt fram från hemmet. En eller två
personer åka framför liket som ett slags förebådare.
I närheten af kyrkan stannar tåget för att invänta „motringning“,
hvarefter det skrider fram mot „kyrkobalken“.
Kistan nedlyftas och utställes till allmänhetens beskådande.
Härifrån bäres liket sedan in på kyrkogården under kyrkklockornas ljud
och beledsagadt af prästen eller prästerne, hvarpå kistan sist
nedsän-kes i grafvens gömma.
Faller nu sand ned från grafvens kanter, så bådar det, att
någon af familjen snart skall vandra efter. Efter slutad jordfästning
egna de kvarblifne den döde sin sista hyllning genom att kasta några
„bandfullar“ mull på kistan. Mången underlåter dock denna sed; af
hvilken orsak är svårt att säga. Man behöfver icke tro, att de
uraktlåta denna hyllningsgärd af brist på medkänsla; allmogemannen
är reserverad och visar icke gärna sina känslor i ord och åtbörder.
Han är rädd att utsätta skära känslor för oskärande blickar. Händer
detta honom någon gång, blyges han och är „illtykt“ däröfver.
Hemfärden företages i den ordning hvar och en hinner. Man
samlas till „grafgården“. „Värdarne“ stå och invänta hvar och en med
förplägning. Sedan kaffet blifvit inmundigadt, börjar måltiden på
gamma sätt och i samma ordning som vid bröllopet.
Det är klart, att en så betydelsefull och dystert allvarlig tilldra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
