Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom vid hemmet och det på ett kännbart sält. Icke ovanligt är
det därför att, då ett liktåg sätter sig i rörelse, körsvennen tilldelar
kistan ett slag med tömlyckan, innan han manar uppå hästen. Genom
detta slag liksom tillkännagifver han åt den döde kamraten, att det
na är tid att »kast loss* från det jordiska hemmet och att det icke
hjälper att spjärna mot ndden, ntan att det är bättre att följa med
godvilligt, än att onödigtvis attrötta hästen.
Andra åter tro, att ett lik blir tangt, om man missuppskattar
dess vikt och menar, att det icke väger något.
Mången gång har man sett en afliden gå igen. Detta söker man
förekomma därigenom, att man genast, då liket utlyftes, vänder
sto-larne, på hvilka kistan stått, med fötterna uppåt. Samma värkan har
äfven ett för tillfället knutet 8. k. „femlyckoband“, hvilket man
binder omkring den aflidnes ben för att hindra den aflidne att gå igen.
I allmänhet äro de döde fredade för hvarje handgriplighet. Icke
engång tårar få fällas på liket, emedan då någon åkomma »fastnar*
på den som fält dem. Stundom händer dock, att den vidskeplige
genom den dödes vidrörande, söker vinna någonting och skyr då icke
att begagna sig af medlet. Så anser man att ett slags förhårdnad,
rörlig växtknöl under huden, »fläin* kallad, kan fördrifvas, om man
trycker på det sjuka stället tre gånger med den dödes vänstra
namnlösfinger (riggfiggsr). På enahanda sätt anser man sig äfven kunna
bota vårtor (= »vartor“) och fräknar, och tror man att de skola häfta
vid den döde och med honom blifva begrafne. Tvålen, med hvilken
liket tvättades, tjänar som botemedel mot frossa, om litet däraf
ingif-ves bland kaffe.
I körredskapen, särskildt i rankorna, hvilka man användt vid
forslandet af ett lik till grafven, tror sig den vidskeplige finna ett
skyddsmedel mot »marun“, hvilken vi senare skola utförligare omtala.
6. Högtiders firande i Nyland.
Vi hafva i det föregående sökt skildra de för vår svenska
allmoge säregna seder och bruk, som voro förknippade med trenne de
mest betydelsefulla tilldragelser i lifvet. Vi skola nu låta det
kyrkliga året blifva ledare vid minnets vandring bland seder och bruk,
hvarvid årets högtider skola i den ordning de följa på hvarandra tjäna
som indelningsgrund.
Det är med julhögtidens ingång som allmogemannen liksom
börjar sin tidräkning. Utom det att predikoåret då nyse tagit sin början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
