Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats. Och så börjar man den första måltiden med att „lita smak upa“,
hvarpå sedan följer ett det allvarligaste inmundigande af värdinnans
alla goda och bastanta anrättningar, hvilka hälgen till ära, angripas
med knif och gaffel, så att den femgreniga gaffeln denna gång icke
alls kommer i bruk.“
Bland rätterna må i främsta rnmmet märkas den om Frös galt
påminnande väldiga skinkan och de stora faten med sockrad ugnsgröt.
Barnen, som ofta redan vid tredje rätten ej stå sig mer än jämt,
draga sig småningom tillbaka och samlas i grupper för att betrakta
den utsirade julgranen, hvars påtända ljus redan en tid kastat sitt
skimmer i stugan. Allmännare än julgranen, är den i taket upphängda
kronan, bunden af balmstrån, genomdragna med sytråd. Den bindes
på det bröd ej må saknas i huset tils höstskörden företages. Ofta
är dock ingen fabel härmed förenad, utan barnen binda den blott för
sitt nöje.
Går man julaftonen, medan folket sitter till bords, bakom
fönstret och ser på de ätande, så får man veta, om någon i huset dör före
nästa jul. Den person, som icke upplefver nästa jul, synes nämligen
sitta hufvudlös vid bordet.
„Sedan1 yngre och äldre ändat sin måltid, sluta alla snart en
vid krets kring spiselhärden, och i skenet af dess präktigt flammande
brasa är samtalet inom kort i full gång under skämt och glam, och
tobakspipan har fått vika för cigarren eller papyrossen.
Men brasan slocknar, och kretsen spränges. Kvällens nödvändiga
göromål i stall och ladugård måste uträttas, husdjuren glömmas allra
minst på denna högtidsafton hvarken hvad ans eller förplägning
vidkommer. När detta är slutfördt, återvänder en hvar glad och nöjd
till den vänliga stugan. Endast husbonden dröjer, om han är fången
i vidskepelsens garn, ännu där ute för att i hemlighet göra ett
korstecken öfver dörrar och gluggar, sökande i sin vantro därigenom skydd
mot kommande olyckor. Sådant är nu mera dock högst sällsynt, och
alt gårdens folk är därför inom kort församladt på stugans långa
bänkar. Nu riktas tankarne på högtidens egentliga betydelse, och i den
stilla julkvällen hembära alla husets medlemmar under bön och sång
sin innerliga tacksägelse åt alla gåfvors gifvare för hvad dem beskärts
och unnats under det förgångna tidskiftet. Och snart är hela gården
försänkt i hvila i den heliga julnatten.
„Julklappar“, så vanliga i städernas hem, känner bonden ej, och
några särskilda gåfvor till julen familjemedlemmar emellan förekomma
icke. Bondens frikostighet är icke bunden vid någon särskild person
under dessa högtidens dagar, hon är lika för alla. Hans dörr stänges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
