Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna Staffansvisa, upptecknad i Nyland på 1830-talet, Afz. N:o
99, lyder sålunda:
Staffan var en stalledräng —
vi tackom nu så gärna,
han vattnar sina fålar fem —
alt vid den ljusa stjärna.
Dagen synes icke mer
fast stjärnorna de lysa.
Tvänne voro de röda —
vi tackom nu så gärna,
de ville hafva sin föda —
alt vid den ljusa stjärna.
Dagen synes icke mer
fast stjärnorna de lysa.
Tvänne voro de hvita —
vi tackom nu så gärna,
de voro hvarandra så lika —
alt vid den ljusa stjärna.
Dagen synes icke mer
fast stjärnorna de lysa.
Vill ej dottren gifva ljus —
vi tackom nu så gärna,
alt vid den ljusa stjärna.
Dagen synes icke mer
fast stjärnorna de lysa.
Varianter af denna visa sjungas ännu i Lappträsk och Strömfors.
På många orter saknas numera julhalmen och i stället
förnöjes ögat af smakfulla mattor, mellan hvilka här och där det
ren-skurade golfvet lyser fram. Med halmen försvinna ock delvis barnens
glada lekar. Detsamma synes äfven vara fallet med de äldres lekar;
isynnerhet de styrkan och vigheten uppöfvande envigeslekarne, och
detta är sannerligen att beklaga, ty sådana manliga idrottslekar äro
till hälsa och nöje både för själ och kropp. Många ungdomslekar
hålla dock i sig, nya tillkomma och bilda fortfarande ett gladt och
förädlande samband den manliga och kvinliga ungdomen emellan.
Under de s. k. mellandagarne (= „millandaganau) d. v. s. tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
