Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lydiga. Stugan sopas därpå, men en del af soporna bär man till
grannens gård i den föreställningen, att alla sopor framdeles skola samlas
dit. Det har någon gång inträffat, att grannkvinnorna mötts på vägen
och „most stä tser ma skamman för kvarådra“. På själfva dagen skall
lefvas kräseliga och ätas „så mål i kvar knut o äitt midt up golvau.
Men så skall det äfven åkas och skurras på fastlagstisdagen.
„Arla 1 på morgonen finna vi redan den glada barnskaran samlad
invid skrinnbacken, som redan den föregående dagen flitigt öfversköljts
med vatten, för att det må rätt lustigt bära af vid fastlagstisdagens
täfling.
Här vid backen är det lif och lust, ungdom och hjärtefröjd,
sådan som den kan uppstå blott hos raska pojkar om fastlagstisdagen
på en ypperlig skrinnbacke. Står äfven någon pys en stund med
hak-kande tänder och „räknar trettiett“ i den bistra februarikölden, så nog
far kylan snart sin kos, sedan han första resan i hvinande fart gjort
färden långt ut på den å vikens is „uppmåkadeu banan och därpå
röd-brusig och belåten, halar den tunga kälken uppför backen igen. Men
ute vid hafsstranden bestås icke kälke åt alla, „men igga blir man
rådlöus för he“. Där skurrar en helt styft ned på sin „iskuli“, som
han redan i god tid föregående dag tillyxat af de långsmed
strand-hällarne upptornade isblocken. En annan glad ungdom har försett
sig med mammas klappstol, vändt dess ben i vädret och trissar med
denna egendomliga kälke gladt ibland de andra, än med hufvudet
förut, än sidlänges ned för den af skrinnare vimlande backen. En
liten man står där och ser något snopen ut, ty han har just kommit
från bastun, hvarest han sett efter sin „iskali", men till sin fasa
funnit den förvandlad till en våt fläck. En skalkaktig kamrat hade
föregående kvällen rådt honom att tjära sin med omsorg bilade „kuli“
för att den sedan skulle löpa bättre samt att därpå sätta den i bastun,
på det att tjäran riktigt måtte torka in.
Skalken försonar dock snart sitt brott genom att taga den lille
kamraten i sin famn på en gemensam tur utför det hala. Så finna
vi byns ungdom skurrande backe långt in på den stjärnklara kvällen,
en del icke ens görande något afbrott för det annars oumbärliga
middagsmålet, kanske den största uppoffring en tioårig mage kan göra.
På denna dag förtjänar måltiden dock alt erkännande, ty så grundlig
är den. Fläsk och ärter skola enligt häfdvunnen sed spisas denna
dag, ty „föitt ska he va fäittfsdåin ti sera“. På en del ställen lär man
förr hafva förtärt endast svinfötterna, på hvilkas ben sedan noga togs
vara, ty de fördes därpå till skogen, där de kringströddes åt alla håll,
på det att gårdens grymtande fyrbeningar om sommaren gärna månde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
