Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under denna natt påstås växterna äga sin bästa växande kraft
och styrka, hvarför äfven en och annan gör sina insamlingar för
stundande behof. Likaledes anser man daggen nnder denna natt besitta
helande kraft och insamlas äfven den för att i en framtid tjäna till
smörjelse på räf-orm, klåda m. fl. sjukdomar, som „fastna“.
Midsommaraftonen söker den vidskeplige utforska sin närmaBte
framtid genom att knyta ullgarn af olika färger kring 9 halmstrån i
en åker dem han afskär vid samma höjd. Den garnända, hvars halm-
strå växer högst, fäller härvid utslaget och fästes vid färgerna följande
betydelse: En svart trådsände betyder död under året; en grå sjukdom;
en röd glädje; en grön kärlek och fästman; en blå trogen fästman;
en gul trolös fästman o. s. v.
Om en ung jänta önskar veta huru hennes blifvande man ser
ut, får hon det äfven på följande sätt:
Hon går johannenatten i en rågåker upp och ned för nio diken
och får då under denna spatserfärd se honom.
På så sätt kommo engång några flickor öfverens att utforska
sin blifvande lott. Men åkerns ägare, som fått nys härom och icke
ville, att den rikliga växten skulle bli nedtrampad, gick till åkern,
svepte där ett medfördt hvitt lakan omkring sig och satte sig ned vid
dikesänden. Då flickorna kommo in i åkern och fingo se en sådan
syn, togo de till flykten förskräkta och fruktande för hvad de alt
kunnat få se, om de gått upp och ned för alla de nio dikena. I
andra fall lära de stackars unga flickorna icke få se någonting alls.
Därför rekommenderar den otrykta nyländska svartkonstboken
följande tillvägagående såsom medförande mycket säkrare resultat.
Tre ungmör — tretalet är ju i all folktro ett heligt tal — böra
sammankomma en midsommarafton för att gemensamt tillaga och äta
en pannkaka. Sedan hvar och en lagt sin tillsats af hvetemjöl oeh
mjölk — allas tillsatser böra vara lika stora — sönderknackar hvar
och en sitt ägg, tömmer det i fatet och sammanklappar det med de
öfriga tillsatserna. Sedan tillägger hvar och en en hel näfve salt —
och salt måste det vara duktigt i en sådan pannkaka, om den skall
hafva tillbörlig värkan. Då kakan är gräddad, skäres den i tre lika
stora delar och hvar och en äter upp sin del, huru bitter den än må
vara. Sältan gör dem under natten törstiga och framkallar drömmar
af olika slag och det vore väl mer än besynnerligt, om ej i det
brokiga panoramat äfven en ungkarl skulle visa sig.
Vid ett liknande tillfälle såg en ungmö en liten rödhårig,
fräk-nig mansperson komma sig’ till mötes i drömmen. „Nö ska ja hå äin
hévara1 kår än äin tokon där putifnasksr", sade hon följande dag
1 mera dugande, duktigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
