Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omkring spiseln samlas alla för att göra sina arbeten och
här-ifrån erhåller man nnder de långa vinterkvällarne sin upplysning.
Man sitter i ring omkring densamma. Ingen bör då träda inom
ringen, ty skymmer den ene den andre, höres snart nog frågan: „Ha får
din vari glasmästare?" hvilken fråga kan omskrifvas med orden: tror
da, att du är genomskinlig och gjord af glas?
I den hemtrefna ring, som husets medlemmar sluta omkring
härden, får visserligen främlingen taga plats, om han så önskar, men
inom densamma och uti själfva spiseln får han icke syssla. Man
fruktar för trolldom och härden skall i främsta rummet skyddas. Skulle
någon företaga sig att röra i askan, så misstänkes han genast och
kan då vid bortgåendet blifva i tillfälle att se huru man kastar aska
eller ock en rykande eldbrand efter honom, ty detta förfaringssätt
anses häfva trolldomen. Med en person, som tros ha „flak 0gor“,
förfares på samma sätt, äfven om personen i fråga icke gjort något,
som skulle väcka misstankar.
Uti det hörn där spiseln är plaserad, ansåg man förr husets „tont“
hafva sin bostad och häraf kommer det sig måhända till en del, att
spiseln hålles i hälgd. Å andra sidan har väl äfven själfva elden,
som här hålles fången, gjort, att man vördar den. Åt elden, åt glöden
har man egnat sin dyrkan och för någon tid sedan lästes ännn en
skild bön, då man täkte glöden. Denna är numera glömd.
Elden bör man hindra från att blifva släkt af mjölk, som kokar
öfver; ty kommer mjölken i beröring med elden, anses det medföra
värk för kon i jufret och bulnader uppå spenarne, hvilket onda dock
kan häfvas, om man genast kastar salt i elden.
Spottar man åter i elden, bildas sårnader uppå munnen.
»Pigkar man i äildn, får man nidra värtji sjukt."
Att man anser något andeväsende bo i elden, gifver följande sed
vid handen. Vid den hos barn försiggående tandlossningen, kastas
tanden som uttages, upp på ugnen under bönen: „djäv me äin
bäin-tann i ställa för äin gulltann" eller endast: »bäintann i ställa för
gull-tann“. I Helsinge säges äfven: „lokk1 lokk (1. nokk, nokk) gé mäj
én béntann i ställa för gulltann". Af hvem man begär, vet man icke,
men troligen antog man förr och antager väl så än, att här bor en
ande, som hafver makt att gifva det begärda.
I elden, äfvensom i glöden, läser man följande förebud:
Brinner brasan ojämt, så att någon större brand blifver kvar,
säges det betyda att friare komma till gården eller ock att långväga
främmande komma.
Sprakar det eldkol ut på golfvet, kommer det främmande.
1 lokk 1. nokk — spindel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
