Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att om aftonen rensopa stallet. Finner man då följande morgon, att
hästen under natten blifvit riden af maran, ondersökes stallet noga.
Om man då varseblir något föremål, som om aftonen icke fans dfir,
tager man det och för det upp på ett högt bärg, där det uppbrännes,
hvarvid noga iakttages, att röken icke må blåsa en i ögonen. (Jfr
Nyland II, sag. nr 68, 69 och Albnm utg. af Nylänningar IV.)
Till denna mara, som rider hästarne och äfven hornboskapen
anses elaka människors onda önskningar vara upphofvet — onda
önskningar anser folktron mäktiga att äfven komma ondt åstad. Han har
stundom tillbringat natten i stall eller fähus för att vaka öfver djur,
som besvärats af maran och har det då händt, att den vakande
inbillat sig hafva observerat huru den illasinnade inträdt antingen i allo
sig själf lik, eller ock under än den ena än den andra antagna
formen, samt huru han sedan börjat antasta det djur, som man sökte
hålla vakt öfver. Så berättas bland annat huru den vakthafvande
engång märkte, att en grep kom inpromenerande i fähuset, hvarvid
vakten slungade emot densamma ett hårdt föremål med den påföljd,
att ena klon brast. Grepen var ingen ringare person än själfva
granngårdens värdinna eller rättare sagdt hennes onda tankar, hvilka
likvisst så förenat sig med henneB kött och blod, att hon den följande
morgonen sågs ligga med afbrutet ben i sin säng. Ej sällan har den
vakthafvande till sin förvåning sett, att maran sökt från stallet utleda
den häst, som under alla de föregående nätterna varit sknmmig och
våt af svett, och har man då kommit »under fund“ med att marans
roll här en längre tid spelats af någon bland lägenhetens yngre
manliga personal, som begagnat sig af hästen för att på dess rygg i
nattens mörker ila till sin kärestas möte. På återfärden har han d&
vanligen låtit hästen genom sitt lopp till en del godtgöra den tid han
förspilt, på det hemligheten icke måtte upptäckas och han beröfvas
det dubbla nöjet att få kuttra med sin käresta och draga en intet
ondt anande menighet vid näsan.
Men icke blott de onda önskningarne anses Bkadliga. Tänker
den som förut ägt ett djur, lifligt och med saknad på detsamma,
medför blotta „tankenu vantrefnad. Det är därför icke sällsynt, att man
vid köp äfven tager af försäljaren löftet att hvarken missunna
köparen eller vidare tänka på det kreatur han föryttrat. Lika ofta händer
det, att köparen efter redan slutad handel infinner sig hos försäljaren
klagande och beskärmande sig öfver, att djuret vantrifves och icke
vill äta. Härtill anser man säljarens missunsamhet vara orsak, utan
att man i minsta mån tänker därpå, att djuret, som känner ett slags
oro i de nya förhållandena, till en början ofta nog med saknad
erinrar sig det förra hemmet.
Oaktadt säljaren förbinder sig genom ett visst aftal att icke miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
