Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nadbör därför förstöras, så sn&rt hästen genom köp öfvergår i annan
mans ägo.
Likasi tror man sig i stånd att göra en häst skyddad för
vargen, om man genast vid dess födelse tager litet af det nnga fölets
fotsula (= „kråkonu) och låter honom sedan äta det. Värkan häraf
påstås vara så stor, att vargar och roffåglar sky detta kött, om en
sådan häst efter döden begagnas som åtel.
Tagel, som afskäres från hästsvansen, skall man spotta på tre
gånger, sedan låta hästen lukta därpå och därefter kasta det genom
öppningen mellan hans framben; alt detta så framt man vill bevara
honom från olycka.
Hästen, människans högt värderade och ofta äfven högt äkkade
vän och tjänare, skys efter döden mera än andra djnr. Man fraktar
att komma i närheten af en död häst och tror att vissa hndsjakdomar
skola fastna ifrån den. Då hästben af en händelse komma att ligga
i ens väg, söker man förebygga alt fastnande genom att spotta tre
gånger, hvarvid man standom tillägger: „för åsbäin o klådo“.
Tre gånger bör man äfven spott», innan man går öfver ett ställe,
där hästen tamlat sig (= „domlasttt), ty eljes får man ondt i benen.
Dör en häst, är det svårt att få en karl att afdraga huden, ty
de som flå en annans häst (t= „hästflongaraa) anses som parias.
Hästens kött är afskydt och den som äter det betraktas med vämjelse.
Och dock var det en läckerhet vid de forna svenskarnes offerhögtider.
Hvad ladagården vidkommer, fäster man sig där mest vid
kalf-var och ungboskap, vid den tur eller otar man har med dessa. Otnren
består däri, att kalfvarne dö redan vid späd ålder och tror den
vidskeplige, att trolldom eller något annat hemligt ondt här har sitt
finger med i spelet. När en elak människa bär afund i sitt hjärta eller
tänker och talar illa om en annans kreatar, blir detta sjukt eller
van-trifves. Den okunnige märker icke, att möjligen fähnset kan på ett
eller annat sätt vara orsaken till - att kalfvarna tvina och ofta nog dö.
Han söker därför bot därifrån han trott att kalfven tagit sot
Lämplig bot för det onda fås, om man tager något af den afandsammes
bohag, bränner det till pulver, som man sedan blandar i mjakt bröd
och låter kreaturet förtära. Ett annat sätt att häfva en dylik otar
är att hugga hufvudet af en lefvande kalf, hvarvid fähuströskeln
begagnas som underlag.
Då kalfven framträder till världen, bör man akta sig att vända
den med hufvudet mot norr, ty äfven detta medför otur. Föttema
böra åter nödvändigt vändas ditåt, emedan kalfven härigenom blifver
skyddad för vargen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
