Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(=»sétor“). Då det är färdigt att »köras in“, »lässara man det och
lägger det i „hohättjin“ eller „skrindon“, samt kör det så till ladan.
I brist på utrymme i ladan uppsättes det i stora stackar.
Räfsan får icke vändas med tinnarne uppåt, säger den
vidskeplige, ty det förorsakar fult väder. Likaledes får man icke, då man
vandrar fram öfver ängen, släpa räfsan efter sig för att möjligen
hopsamla höstrån, emedan detta värkar, att fodret blifver »skrygt“ och
slutar i förtid, hvarförutom fåren under vintern, medan ännu hö finnes,
börja bräka oupphörligt.
Då man slutat höbärgningen, gifver ofta husbonden en extra för*
plägning, som kallas „hasa“.
Efter första dagens arbete med lien (och likaså med skäran)
tager man sig vanligen ett bad för att uppmjuka kroppen efter det
ansträngande arbetet (man badar bort lisåren). Se ofvan om badstugan.
Förutom höet „bryter“ man och förvarar som foder åt boskapen
löf af asp och björk. Själfva ordet „bryta“ häntyder på att det i äldre
tider brutits för hand; numera fälles trädet och afyxas sedan kvistarne
med ett äggvärktyg närmast liknande en lång krökt knif, kallad „ve8ti“.
Sedan hopknytas kvistarne i kärfvar och uppsättas dessa att torka på
en stor för tillfället af de »vesada" träna gjord häsja.
8. Lifvet i skärgården.
Talrika öar, klippor och skär, hvilka ofta »likt stjärnorna på
himmelenu ligga spridda i de mest olika grnpper, bekransa Nylands
kuster. Närmare fastalandet påträffar man här och där öar och
holmar, täkta af grönskande gräsmattor och tjänliga för åkerbruk, men
för det mesta grönska på dessa holmar och skär endast barrskog, vid
stränderna ofta kantade af stora strandalar. Den som seglar fram
genom den inre ångbåtsleden, som i västra Nyland på sina ställen är
smal som en större älf, ser till sin förvåning skogarna ofta stå lika
täta på holmarne som på fastalandet. Längst ute finnas dock blott
kala bärgsklippor, där en och annan dvärgtall för en förtviflad kamp
mot stormarne.
Fiskfångsten är naturligtvis i hela skärgården en mycket viktig
näringsgren. På de längre bort från fastalandet belägna holmarne sås
knapt ett sädeskorn. Skärgårdsfolkets skördefält är hafvet. Väl har
fiskaren sitt potatisland, och om det så passar sig, några får och en
ko, men ordspråket: »mager som lotsens ko“ talar om att betet är
sparsamt. Kor och kalfvar föras om sommaren ofta ett par verst från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
