Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola dö under årets lopp, och sitter det snö uppå trädens kvistar
nyårsdagen och -natten, påstår man, att det blir sjukligt under året,
men rikt på alla slag af bär.
12. Mytologiska föreställningar om djur,
växter och hvarjehanda föremål.
»Förr i vaerdn, då alt kund tal“, lyder början till mången
ny-ländsk folksägen, som berättar oss om naturens under. »Af dessa ord
kan man“ säger V. L. Gajander i Nyländska folksägner, se Alb. utg.
af Nylänningar, IV, »redan ana, att sägnen innehåller mytiska
hågkomster från en tid, då naturen tänktes begåfvad med ett högre lif
och kunde tala ett språk som människan förstodu. Ännu i dag som
är tror sig den nyländske allmogemannen uti fåglarnas sång förnimma
spår af den talförmåga, de fordom ägt. Några andra djur, ja, till och
med växter betraktas äfven som mytiska väsenden, och har man vid
dem fäst många tydor och vidskepliga föreställningar.
Bland de gamla djurfabler, som ännu finnas i Nyland, skola vi
uppteckna följande:
Förr i världen, när djuren kunde tala, möttes korpen och
kråkan, och den senare tilltalade sin ärade släkting och sade: »Far, far!
Hvar har du varit i dag, dag?“
»Åt opp en märr, åt opp en märru, svarade korpen.
Kråkan: »Lämna du något kvar, kvar?u
Korpen: »Benrangel och tagelrumpa pattl.
En räf hade fångat en kråka. »It me int livandist; he blir me
äin altför haskligar dod. Kast me häldar nérför bjärji“, bad kråkan.
Räfven villfor hennes begäran. »Takk, får, takk, far !u sade kråkan,
i det den höjde sig till flykt.
Svalan är sambyggare med människan. Såväl hussvalan som
ock den vackrare och mera musikaliska ladusvalan få fritt bygga sina
bon under takåsen. Far och mor inplanta i sina barn, att de blifva
blinda, om de skada ett svalbo; ty svalan är en helig fågel.
Annars tros svalan vara en förhamning och om henne går den
sägen, att Jungfru Maria hade en tjufaktig kammartärna, som stal ett
rödt silkesnystan och en sax, och till straff därför förvandlades till
en svala. Denna säger därför: »jag ha stuli, jag ha stuli en
silkes-dyna och en saaax“.
Enligt en annan berättelse skulle tärnan skjutit skulden på sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
