Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13. Jättarne och Ramunder.
Då1 Nyland befolkades, var det enligt sagan betäkt af urskogar,
hvilka vimlade af rofdjur och nfÖrskrekkliga drakaormar". Landet
rensades genom „faräildu från odjur. Det återstod ännu att besegra
jättarne. Striderna mot dessa utkämpades af en stark jättelik man,
som allmänt kallas Ramunder den unge. (Namnet härledes från det
fornnordiska ordet rammr = stark.)
Om kämpen sjunges ännu allmänt den s. k. Ramundersvisan. (Se
Nyland, Tom IU, sid. 108.) „De många1 öfverdrifterna och osmakliga
beskrifningarna antyda, att kämpavisornas tid redan var förgången,
då den diktades. Innehållet är följande: Ramunder tacklade sju skepp
och seglade öfver saltan sjö alt in på jättarnes land, och där fick han
uppå sjöastrand se sju jättar stånda. Han grep till sitt svärd, „det
han kallade „Dymlingen dyrau och högg till jättarne, „så att blodet
rann dem till döda". Längre fram mötte han den „store jätten", som
erbjöd honom sju tunnor guld, men Ramunder antog icke tillbudet,
utan inlät sig i strid och af högg hans hufvud. Efter striden med
jättarne beskrifves huru Ramunder gick in till trollen i bärget och »fälte
dem till jorden". Sedan seglade han, rik på guld och ädla stenar,
vidare och kom till kejsarens land. Kejsaren önskade fred och erbjöd
honom sin yngsta dotter och halfva riket, men Ramunder sade: „det
tar jag, när jag vill", och afhögg kejsarens hufvud med sitt stora svärd.
Få sånger äro så utbredda i Norden.
I Sverige finnas många ställen, som blifvit uppkallade efter
Ramunder, men ingenstädes torde hos allmogen ha bibehållit sig så många
sägner om honom som i Nyland."
På en holme i Kymmene älf tros sålunda Ramunder ligga
begrafven.
På Hardom bys ägor sägas Ramunder och en jätte hafva bott.
De råkade i tvist med hvarandra om hvem som var starkare och kommo
slutligen öfverens att täfla i stenkastning. De stälde sig ett långt
stycke från hvarandra och begynte kasta. Ramunder, som var
starkare än jätten, kastade så mycket stenar till det ställe, där jätten
stod, att det uppstod en stor hög, som ännu i dag kallas Jätakast".
Där Ramunder hade stält sig i striden, uppstod iföljd af hans
ofantliga tyngd och stenarnes minskning en stor grop, som ännu kallas
„Ramunders-gropen".
En annan gång hade Ramunder och två jättar under en vandring
kommit till trakten af Helsingfors. Med sin skarpa syn, varseblefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
