Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Nu kyrkogårdens portar öppna stå:
Ett flyktigt ljus vid norra muren: flammar.
Han hör en sång och fruktar längre gå.
Och ej ett ord hans häpna tunga stammar.
En lykta detta sken i natten gaf:
Dödgräfvarn såg ban der sin spade föra.
« Från sten och grus: han öppnade en graf,
Och sakta sjöng: — »när lifvet skall upphörav — — — +
Hemskt ljöd i nattens tystnad mannens sång,
Der syskonsängen jordens barn förenar;
Ihåligt doft det :skallade, hvar gång
Han hvälfde opp ett ben bland grafvens stenar,
»Förfärligt är: ditt lefoadskall, min vän!
Hur kan du utan skräck och fasa töra
Här, under dystra midnattstimman un;
De dödas stilla frid i grafven störa?» —
»»Åh, jag är van: allt är mig nu en lek:
Vi känna, spökena och jag, hvarandra.
Förr — det var sannt — blef kinden ofta blek,
Då jag dem" såg vid sakristian vandra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
