Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Solen i dem sig: ser och gläds, då den dånande vågen
Vintrens flyende barn krossar med kraft mot hvarann.
Våren i hast ur sin säng står opp, yrvaken, och kastar
Af sig med brådskande fart täcket, som drifvorna väft.
Stickadt det täcket bär snöflingornas stjerniga mönster.
Hvitt det som siden och mjukt öfver den slumrande
låg.
»Har jag försofvit mig?» — frågar han häpen — »se
solen har varit
»Uppe länge, och jag ligger och hvilar ännu» —
Snart är han klädd i grönskande skrud: det dröjer ej
länge,
Fullvext yngling så syns våren, som vaknar hos oss:
Sippor bland fläckar af snö han plockar och binder
till kransar,
Andas på drifvan och ren under den skimrar det grönt;
Som, då ett flor du för sommaren hängt öfver målade
taflan,
Genom dess hvita väf färgornas skimmer du ser.
Men det är höst, och din dal sin praktdrägt fäller allt
mera.
Redan är ynglingens blick töcknig, och bleknad dess
kind.
Innan dock drifvorna stänga din väg; förrn isen sitt
brohvalf
Tägger på böljornas rygg, kom till din dal någon
gång:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
