Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kap. Har här funnits ett Virdaland och Virdafolk? - 7 §. Virdafolk eller Småländningar - c) Virdarunan eller Virdarnes skriftecken - (2) Runurkunder i Virdariket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Vitdaland.
i «Seandinaviska Paleograften«, der o, s och y äro närslägtade med
Vlekintzstti runorna, blott g och u med Upsaliska.
Wi torde ha rätt att äter framsätta denna förklarin· af ru-
nornas uppkomst, i stället för att söka dem i djupet af åsieth se-
dan Fiittt Magnnsen i sitt klaßiska werk Runemo og Rnnerne p-
418 yttrat: Cndstjont jegi Bredgdorss cerer den lcerde Forstcr,
finder jeg dog ikke, at han i dette sit nycre runologiske Skrift (i
Brage og Jdnn) har sramsat saadanc Grunde, der kunne bevcege
mig til at vige fra mitt ovenfor (S. 8——9, 223-—224 o. fl. st.)
yttrede modsatre mening. Je helder derimod mere til ett — —
sioettfk Författers (Proost Wieselgrens) i samma (3) Bind as Bra-
ge og Jdtttt (f. 46) frentsatte yttringv («:tt tvår forncultnr med
sitt ritualphabet är eki syster till den grekiska och beggedör-
trar af dess utdöda phoenicilka fornbttduingen, forn stod
femte och utom fen BiblitktrHebreifka).
Att runstenar med Upfaliska runor sedermera utbredts äfwen
till deßit sydliga delar af Swerige, är allmänt bekant. Ont deiti
fä wi yttra oß i dett speciella topograpljiett.
Odinsculteti kände en föregåendc, en äldre stams runcultnr.
Odett (Swea-hcroen) besökte Wafthrufner, och inhemtade dennes
högre toisdoitt, som kallades Fornst.:fir, htvanoid Jatten fann,
att han mddelat Oden sitta fornkunskaper och grämde sig
deröfwer. Thor (:7tsia Odins son) fann t. o. m. hos en dtvårg,
en wisdont, somhan kallat«f0rnsiaf;var. Säledes intyga Odinm
Itafwarne eller« de Upsaliste runorna sfelstoa en rnnkunskapstilk
toarelsc hirs de Nordlsoar, Asarne fannit före sig sk) och troligen
skall ej någon numera, for att göra dem ett nöje, forn trokde att
Illinttkar diktat Horatius, wid en Finn Magnusons och Gesettii l.d-
ninz båftoti tillbaka for rett åsik3t, som kan förklara dctt Noi-diska
rnnåriftcns uppkomst och wifa hwarest hon sammanlänkar sig i
tverldsbildningens stora kedja. Wi hoppas, att det anförda ttacll
(2dagalägga, att ej tiiirä:liga skiil finnas att förneka Wik-varmba-
de skrift och en slags enltnr, aswcn fortsätt Christendomens mor-
gonstjerna bestrålase det gamla Solberget wid Sigfrids kalla.
Men när äfwen Virdcfolkets rnna har mera likhet med Ger-
manernas att med Strearnes, så synes detta, i sannnanhang
med hivad wi fornt anfört om Vird-:s.:-råket, styrka tvår sats
anda till historist delvis-trixig, att «Sm.·»liindska folkstammen-« är ett
i anseende till Swertr och Götar sjelfstiitnia folkstam, med när-na-
re frändskap till grannarne sidor om Os’;ersjön, ätt frändskapen är
mellan deßa sydliga grannar och dem, som bo högre up! i Eliot-—-
oett. M·)
———-—-——-
’) Liljegrens kuntckra v. 2. enl· Wakttyrudttis mal.
") Wi ant"e såsom sfaiokdt, 1:o att den äldsta strifkonst Isak Synk-
bolik eller bildsirift dels omedelbar-, då man intecknade sjelfve- to-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
