Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 Kap. Fornminnen utan säker sekelberäkning - 12 §. Eddiska fornminnen - a) Attilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saker seketberäkning. 187
Blödel nämnes i Nibelungenlied Mari har med allt skät anta-
git, att Gudrun ej sä länge synes ha egt den jemt i sin kärlek
ombytligt-. Attillas äkta säng , sä att hon kunnat ega egna sidnek
att anrätta till en Tht)estes-måltid. Bland Attillas "hundra"
söner funnos wät styssöner, så wida denna grymhet ej är upp-
tänkt i en mild tid, siir att framställa den asskydde härjaren sä-
som ännu hårdare straffad. Man sinnet att Gudruns dåd ansågs
wara l)ögskbepriatigt. Det nästan utesluter grymhet mot smä
barn.
Mari antager wid jemnförelsen med poörnee frän 10:de seklet,
att deßa enkla med en snart sagdt Oßransk upplyttning i stil af-
sattade sånger måste wara 3 å 4 sekter äldre. Edet. Elam-. Ill.
p. Xf«"l. Nu wet man folkdiktens art, att localisera den min-
nessäng, som skall i minnet kunna bibehållas-. Och wid den sista
localiseringen af den Niflunnga Sagokretsen har Södra Skandi-
navierr tydligen warit till hands. Möjligen har likwäl Attillas
minne ärt djupare grund i Virdaland, än detatt en sång trän ett sör-
enadt tyskt landskap inträngt deröswer till Island. Priscus, hwil-
ken säsorn Gesandt besökt Attillaö hos, strisroer, att denne eröfrare
sträckte sitt wätdc öswer hela Scythien, ja, t. o. m. Mems-’ in-
mata-, det-svid det är smärt att med Suhnt (H. af D. 1. 250)
antaga, det Preußetr, Lifland o. d. på kontinenten liggande land-
skapet af den widtdereste Priscus kunnat anses för Oar i Oceanen
osrvan Germanien. Wi weta, att Smälattd har många Hunne-
hallar, Hunneberg o. d. och kunna ej neka möjligheten as, att
Gudrun warit en äldre Veleda (Blenda), som erbjudit sig som äl-
skarirma, ide att kunna bryta denna "Gnd9 gißet" och att Attan
pä dettei sätt stupade, sedan hart oiiver haswet uppsökt en af "Oce-
anens öar", just i den ort, der Eddasängerne synas förlägga en
scen, som ej lokaliseras någonstädes as utländsk historia. Wi dri-
sta härwid påminna läsaren, att sannskyldige "Asiater" werkligen
kommit in i tvärt land, men som ej ännu tärt oß sitt «Asa-
mäl" och knappt kunnat hittills lära wärt språk. Det är sräga om
Tartarerne, hwilkaå lust att töra ett Nomadiskt lefnadssätt, Gref
P. Britlje sökte stäija genorrr att anrvisa en skara af dylika fastir
boningspliitser inom sitt Smäländska grefskirp. I Småland säg
Hammarsköld en watdig hop sira en tungs eller Chaus begrafning
och efterföljarens inangnratiom Märkligt är, att Adam af Br·
bland de i Norden warande stammarne räknar en, som, om den
kunde tala ett ord pä 11 enniskospräk (Scandinaviska), skällde sram
det andra på hundspräk (Hunn—ska?). Ar ej deras mythista
namn Cynoceplmti ett öswersättningssorsok asHunner? De näm-
nas näst ester Amazonerna på Swenska kontinenten och säges ha
hufwud på bröstet, säsottt flera bilder i Fundgrub. d. Orients,
hwaras nian kan sluta, att deßa "Ast·ater" kunnat också bära bröst-
stöldae med gapande lejon — eller hundhufrvuden. J Ryßland
woi«o i Adami tid mänga sängar as denna race, tydligen folksag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
