Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 Kap. Fornminnen utan säker sekelberäkning - 12 §. Eddiska fornminnen - c) Helge och Hodbrodd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Fornminnen utan
» sluta sig deras att flottan uppgick till Briitvallaslaget mellan Vik
s och Vera-td. Varittg war, som tvi sörut wisat, ett namnpåku-
’- ster, lnvarä wallar uppkastats-: (p. 37.) Dett tvestrtt kusten, der
. tvi ålmU ha tVarö, Ivar-berg, och der man sökt dett Swarans
- kulle, sotn nämnes hos Oßian, synes således också ha hast sant-
nta namn. Hodbrodds bröder woro Gudmund (Glesistvallska
kunganamnet) och Starkapr och hans fästmö war Sigrun Hognes
dotter. Men hon östvergaf honom och red nted ett har as stöld-
mör till Helge, sotn sanns tvid berget med det tända bålet (Lo-
s gasjöll). Hon omfamnade och lyste honom, sasout der står i Vo-
- lungaqwädet det fot-dosa —- ett uttryck, som bewisar, att en äl-
i dre redaktion funnits. Granmars söner sitta på ett berg, då
Volsungarne segla srant mot stranden. Gudmund rider uppnå ett
lsergshöjd och tillspörjer, htvilka de äro. Sinfjötle Stgmundsons
stvar har tvarit ritade — ett wikinesbörd ont äldre Krist. Gran-
tnars söner samla sitta härar-. Da kommer Sigruns fader Högne
med sönerne Brage och Dttg. Ctt slag hålles. Alta stupa tör
Volsungarne utom Dttg, som stvär dem sitt ed. Sigrun gar öf-
toer de slagnas fält och finner Httgtte döende, sjungande ont ho-
nom säsottt kung östoer ett tand ända från Strutsjällen Ont ej
sxingen förstorar riket ända till Severyggeu, så war gränsen för
Virdaland mot Ostergötland de höga bergsryggar, sout i Säf-
tvelands härad skilja Ostergötlaud ock) Småland, ett bergsryng,
som ännu förtjenar att ihågkommas i sang. Hott fnitter Helge
och glada Hon sjunger, tntru han sjels slagit Brage och Högne
wid Frecasten (Friggtts sten, hwarotn tvi sa lemna åtskillige upp-
lysningar i 10.«de kap.), huru k. Starkathr stupat wid Styrklef
och k. Htollaug, hwilten tvarit den tappraste och tyckts strida äf-
weu sedan hustoudet saltit, tvid Hlelierg tHladas berg?),slutande:
Dtiipen du ej gjorde;
Meu ödet sä wille,
Dtt rika mö toar
Stridernas orsak.
Då gret Sigmu. Helge sjöng:
Lugna dig, Sigrun.
War Stridetgudinna dtt nzarit
Sköldungarne besegra ej Oder.
Lefwande skulle jag onsta
Dettt som a1·o döde
Ottt jag i ditt samn liktväl kunde slutas.
Nu möter ett fragment, som återfisr bandelserna till dett stund
då Gudmund nppred på klippan. Han frågar lnveut Vikingan-
föraren teore, med gttllne seglet ocb toatfra märket (tvapnet), och
röda ttmpenfärgetr Då swarar Sinfjötler Har må Hodltrttdd kan-
na Helkje, som nu eskerträdt Hodbr· i tvälde östver l)aftvet. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
