Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kap. Fornminnen ur 10:de seklet - 6 §. Erik Segersäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10:de sekter. 319
de nationer. — —- Danetnas kun berättade detta, han, som ha-
de i minnet alla barbarernas bedrifter som otn de watit skrifne«.
Och denna enkla, lugna, klara framställning kunde en Torfrrus,
Gram och Gebhardi m. fl. förkasta, anseende munkar-s hat wara
grunden till hivad dcrr i historien lärde k.Swen Ulfsson wet om sin
morfar. Man förkastar sådaiie intyg , men sedan bog as historiska
trosfatser pä Jsländningars berättelser, hwilka hade Fä liten reda
pä Nordens chronologi, att den bäste läter före 875 en täran upp-
matta Harald Härf. att söka enwälde in Norden, liksotn Gorm
(efter 89l)) och Erik Segersäll (wid 980) tvunnit iSwerigel Och
deßir principer ha nu i ett sekel warit —- skitit-.
Med hwad Adamas anför i sin H. E. Il. c. 25. 28, öfwer-
ensstämmer den äldre Diethmer frän Merseburg s. 409, berättan-
de, att Sixten, ester sin faders död, blef fält en af Nordmanner-
ne SE) och för dom pengar lösköpt af sitt sol , men tog det fä illa
upp att många af hans undersåter kallat honom för träl, att han
derfore gas sitt rike till pris, kallade sig sjelf for folkets fiende och
förskaffade sig ett annat herradöme, utbytande fred mot krig, rike
snor landsflykt, himlens och jordens Gud mot djefwulen (heden-1
dom). Och Saro, som lejde 200 är sednare-, dä wäl en fä upp-
seende mäckande händelse ej kunde wara glömd, yttrar (lib. X):
Sroeriges kung Ericus, som af segrarne länat tillnamn, erinran-
de sig den hjelp Harald bewisat Styrbjörn mot chonerne, upp-
lägrrde af iorede knot Swens hufwud och, för att utföra sin hämnd,
förde han sina härar till Danmark, önskaitde med sonetts bekri-
gande ersatta sig för det onda han af fadren lidit", hwarpä en
widlyftig framställning följer om Eriks seger,Stvens förjagande,dä
han forst flyr till Nor e, sedan till England, derpä till Skotlands-
slutligen huru han bleks Christen änon och nu äterkottr till sitt kro-
na, nzinnande äfwen Sigrid Storradas hand.
Ar detta allt med dcßrr wittnesbörder owißt,bwad cirdä wißtik
Med Erik Segersäll, den döpte, börjar Adamas intreßera sig för
hivad han hör och tgår med historiskt sinne till wåga, anmärker
hivad han hört af . Swen och af andra m. rn.
Wid tiden af Eriks ntsegling ser man ett folk, utair twiswel i«
hans armada, font kallas Afromanni. Dä man wet, att e o
t srvärligerr skiljas i äldre sirift, anse wi högst sannolikt, att Ast-
män, Austmän, Osimcän M-) äro i fråga, således flottan frän
det rike, enom hwilket k. Erik ökat Swerige. Att härleda nam-
net af AF och antaga att de alla seglat i okstorkar, är barnsligt-
Det bruket utmärkte ej ctt wißt folk. Gernmncr ivid Elbe rodde
i ädana, dä Rornarne kommo dit. Tacitus hade tvål cj kallat
«) Äe annat än·Nortroe i, Northegi re. Adaniiis nämner Nordinanni sä-
soni boende hit-sidan repandet-
") Att de ej kallat sig sjelftve med detta namn antyder Adanrris med tilläg-
get: qvos nosen-’ voaant . . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
