Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9 Kap. Minnen ur 12:te—17:de seklerne - 4 §. Unionstiden och Wasarnes tidehwarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12zte—17:de seklerna 363
höll stor lifwakt och kallades Absalon af sin gamle fader. Allt
sedan har Småland haft alldeles gemensam kung med det ösriga
Siverige.
Carl Girstaf war den siste, som inom Virdarikes gamla
gråtts wäckte farhåga hos Sweriges regent. Hans planer såsom
Hert. på Borgholm-s slott påskyndade Drottn. Christinas thronaf-
sagelse. Och han uppsteg På Stveriges thton och återwann Ble-
king, som då i700 år hatt annan kung än Småland. Småland
har bibehållit i 16:de sekler titel af Hertigdome samt det
gifna eller konfirmerade wapnet ett rest lejon med armbost.
Blott en har burit titlen Smålands Hertig, Carl Gustaf: född
d. 25 Aug. 1782, död d. 23 Mats 1783.
Ester deßci skiftett under ett par årtusenden, har Sinålattd
fullt sammansmält med Swerige. Wi äro ej, bli åtminstone ej
länge Smålöndningar, sotn kanna oß söndrade frän Skaningar,
Ostgötar m. fl. utan Swenskar, som fröjdas af en alltmer kring-
grioande förening, likwiil ej genom wapnenH utan ideens makt,
mellan allt Skandinavisik, allt som förstår samma sprak. Däfol-
ken wilja förderftva l)warandra, behöfives söndring, att de blott
må kunna uppstå i små, swaga sorgreningarz men dis folken wil-
ja, sent dam af satnme Skavare, föremål för samme Fralsares
kärlek, gemensamt söker allas wal, behdswes sammansnmltning,
förening, for att ge det goda strafwandet makt. Dertill bidrager
l)-storien, som förklarar sbndringarnes innersta grund och dermed
datt bewisar deras oförenlighet med en nyare tids lyckligare for-
hållanden och hiigt«e upplysning. Wi ha derjore tvelat afsloja
Smäländsta folkstammens bewisliga öden. Eli läkare, som ej kan-
ner sjukdomen i grund, botar den ej eller. Nu ligger, hoppas
tvi, uti ljus den djupaste grunden till den "Sm.ilandska afun-
den", till den stundom siendtliga stamning, som wisak sig wid
granserne mellan grannstammarne och den "Smaländska nationen",
som ej blott står assondriid wid mäta högskolor utan ofta i sam-
hallslkswets stor-skola. Och tvi slit-stri, att denna grund har ej nu
mer någon grund. Detr måste falla. Men fortgående werk-
ningar katt ett så ingripande historiskt factum ej sakna. Eit na-
tionalitet finns. Men deß lyteki kunna bortfalla, då de ej mer
framkallas-. Deß förtjenstcr kunna allt mer stadga sig. Memn-
tandet af fädrens lif och wiirf har inom sig både roaming och
Wäckelse. All kunskap är ett träd på både godt ock) ondt. Men
okunnigheten, mörkret är ett ondt allena. MS tvi hemta blott
det goda af kunskapen om mär fordna sjelfständighet som en liten
stat· Må den nu bewaras fins den enskildtes elsarafterz det stora
hela, Fåderneslaridet Siverige minner derpå, dådet deremot förlorar
på stammarnes fortsatta inre strider och begär att till nya generationer
föra de gamlas anthipathier och degar att ivara något utom och
mot andra delar af ett gemensamt fosterland.
Men ej blott de försrounna höndelserne ciro ännu werksamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
