Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 Kap. Fornminnen utan tidräkning - 2 §. Urreligionen bland hedningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 Fornminnen utan
af deras samtal. Förf. minnes att rönnett sade tillmannent hugg
mig ej, då blöder jag· Misteln och rönnen woro mythitka trän
hos Druidcr. Trcidens namn As( och Emla torde likntäl ha
uppkommit, då en Skandinavisk mythosoph i «fornrunor« om dett
förste Isch (’-’-") och dm första Alma (-’-,’s2:-F) trott sik; låset
sitt modersmål och af mannens namn bildat Atk och af arvin-
ncms namn bildat Alm. Romaren indrog detttt Alma i sitt
språk jemte deß öfwersättning, fallande Diana-Lurina Utme- Pir-
go. Almal) ivar Thanitho epithet. Dotk torde mißtaget ligga
långt högre upp i tiden, än då toårtt has-skrifter befolkats. Lucia-
tms anför-, huru träd födt, om wi rätt minnas, de första men-
niskor. Värendsboxzs paradisbeskrisnlng med hednisk prekjel bar
Eddans skillring qwar om wert af o adda skördar, meit samman-
bindes med en berättelse oin Cnglarnes sall, lik den Elitahometim
slickat i Alkman. Nedsallne pa jorden, der då tvar mörkt, eft:r
nedstörtandet frätt ljusens rymder, låzjo de onde englarue länge
tyste, sintligen yttrade en som märkt att menniskan skapats: "har
är nytt pa farde," då en annan yttrade sin sagnad att der woro
slem än han i samma nöd. De som då fallit isjö11, blefivo sjöra,
de som fallit i de djupa skogarne tvordo skoger o. s. tv. Detttt
kan dock wara följd af en tatholikö Bibelntlaggning.
De Cddisket namnen Ask och Embla träffas dock ej bland Vår-
endö folk. Ortnamn tillstyrka snarare att antaga, sasom tvi redan
wisat, att matt i detta folks fornsprak hetat Ver, detta Manhem
således Verlaiid (ett land, som Eddiska sånger synas förlägga mellan
Danmark oth Swearike), denna kust med sina wallar ptk) Var—t:c1k,
Varan, o. d.,. att qwinna i samma fornsper hetat Virda,
Vyrde, Urd-: och att hon, som moder åt mannen räknad för-
nämst, tttbildades sa småningom till föreställningen af Gat-amo-
der, moder at alla de sedermera på jorden bekantlslisne Gudarne.
Harisråit war stack lätt taget, att föreställa stg henne som deit
osöränderliga ma t, som gjorde stundom alla böner och osser till
Gnoarne onyttiga. Man anto, att de wille, men kunde ej hjel-
pa, huru noggrant man cm iaettog alla cnltens ritus. Detta lät
blott förklara sig genom att antaga ofaran dem alla en högre o-
söränderlig, oheweklig makt, hwilken som mörk, således outgrund-
lig, kallades Ode (a-zötz;). Under namnet Vyrde, Urda satt
Ur—qwinnan under långt sednare utbildade religionssystemer ändå
främst bland Weirdosystkarnc (tlaßista mhthens Pia-cze) wid Ur-
darbrunnen. Hitrii högt hon änttu stod i folktron, ivid Odinska
imvandringen, skönjes deraf, att sjelfwe Oditt infinner sig bland
rädsrågande folk wid den källan, der Urdan satt framst. Föratt få
«) Htirwid mä anmärkas, att der Verund slutade midt för Vtk psi GM-
land, börjar den från Taberg kommande bergskedjan att följa hafsstranden
mot norr. Nedanföc smallar hafwet mot dalar, som under högre tratten
ofta kunnat behöjioa agget-es. Se härofto. p. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
