Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kap. Stiftsstyrelsen. (Biskopsserien. Dom-Capitlet) - 3 §. Stiftet med sin n. w. begränsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 Stiftastyrätsin. Biskops-
lfuö. Genomdriswen Wolsitin erkände ban sig en grina i tings-is
0i-»-nt. esse Ann-sm, hwarwid J. Roglserg, som sick sioaret,
mycket bösiigt bagare, sägande: macedo. Denne
xvi. Doct. Joh. Noak-era bles hans efterträdttee l774.
an ioar född d. 22 Jan. 1716 i Unnaryd. Fadren Pr. ät P.
les sch. på Wisingsö 1725,i Wexiö i738. St. i L. 1734,
Mann 1738. Disp. 2 gånger sedan. Adi. wid Weriö Gymn.
1743. Nect. Erb. 1752, Gr. L· L. l760. Th. Dr 1768. Dorn-
prost i Wrriii t77-—i. Riksdagsman 1771 och 1778. Wid förra
Riksragen fin-snurrade han Profeßor Cliristiernins rätt att i stim
föreläsningar nttra iifwen tet ett Niksstånd ej kan tyska om, ehu-
ru han ej har kunde finna honom ha förolämpat bondstånret med
sin tlieoretiita semnsöretse mellan handaslojder och äkerbnikz detta
otn fakenz "i)tvad ittek sättet eller los-nm processens anginge,
så wat- Txrit as den tanken, att en Swensk undersåte, såsom fri
medborgare-, borde njuta ett laga rättegång till godo och den lag-
stiftande makten ej blifiva det stål-le, lnvatisrån ett sådant utslag
skulle emanera, hwilket Lagslipningem sidan lsegge parter-ne- woro
börde, egentligen tillkom. Mait märker hin· en man, svinar på
sur plats. Då fråga war om Lett. Gottmarks lidande, röstade R.
för den äldste, da Wijkman ansåg att dm dugligaste borde ut-
nänsnasz W. mann. R. förordade Wasaordens inrättande och
utsträctandc anden till prester, då de utmärkte sig som jordbru-
kare. Han försäktttde det gällande tvalsattet till Erkebiskop, annars
tvilte han att alla rikets prester skulle rosta på hwilket stifts bi-
skop de mille. Den som fatt de fleste röster-ne, blifwe då Erke-
biskop· Mait märker att mannen war toan att leda, åtminstone
deltaga i samtalet, der ban kesann sig. Weir Kronprinsens fad-
der 1778. Han dog 1785.
Wallqnnst yttrar (O··. S. 1. 141.): Deß gafittor for under-
wisnng oclt discipliti tvid scholrverken woro sällsynta Alltid sta-
dig ivid sin mening, fnil af tvalwilja och riidiglnt ekade han äf-
wen som Censisterial sitt förtroende hos rikets presterskap, som all-
mänligen miste honom» ssidan inordnad, i lnoilkcn fruktan och
kittlisf aro l·landadc. Odnnutn dtistar begagna skarpare ord:
Marts uppsyn förrådde cii assiriickandc stränghet, dm hans tal och
Ingrid fullkomligt bestyrkte Som Nect. Scholæ hade h.n warit
ungdomens fasa ori) liar samma intryck med sig på Gymnasiutm
Isin- hai s åstiti darrade allt. Dan kvarten ende Lecto1-,s0111 ettra jud.
e ter utan kli eon makt aas «sint". Dan war Gr- L. Lert. men
ansxsgs ha studerat tiimligen ytligt. Underioisade efter gamla ana-
lyssnetl)odeit, som upptog trunken tid. Dicteradc forokninxigagoßar
verser« nr Homerus, da de sedan med Pasor i hand nulle öfwer-
sam en test, som kurre trotsat sielswa knorrs-lii eonjecturalkritik.
Som Consnkorial styrde han egenmäktigt och ansågs ej dertvid
ntißioårda sina widsträtkta samitjforhindelser."
Fast Waltqtvist yttrat sig mycket skonsammare, retade det dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
