Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGSTRÖM. 325
råka till att förfalla. Om ock en annan i Rectoris
frånvaro skulle utses att skiöta hans syssla, så kunde
ungdomen genom ett sådant ombyte mycket komma
att lida. Så skulle det ock lända andra välförtienta
och i undervisningsverket skickeliga befunne män
till förfång, om en Medicus endast för någon
förfarenhbet i medicinen blefve till denna beställning
befordrad, oaktadt han hade liten insigt i andra
slags studier, som till Rectorsembetet höra, såsom
ock tilläfventyrs mindre hug och flit vid ungdomens
information än andra, som sig deruti egentligen
uppöfvat. Erkannerligen hvad Doctor Hagström angår
vet Consistorium icke, om han applicerat sig till the
slags studier at Rectorsembetet honom med säkerhet
kan anförtros. 3
Hvad eljest af Herr Ofversten anförda
omständigheter vidkomma, såsom ortens aflägsenhet ifrån
Doctor och Apothek, så anföres i underdånighet att
en Doctor Medicinæ här vid Gymnasium till Lector
blifvit antagen och apoteque äfven här i staden
inrättadt, hvarigenom såväl Jemteland som Medelpad
och Ångermanland så väl eljest som vid sig yppande
farsoter kunna hafva tillgång till nödig betiening och
jemväl blifvit alla thessa år betiente med tienliga
medicamenters ordinerande och kringsändande så
snart någon reqvisition derom gjort blifvit, hvilken
utväg än vidare med säkerhet nyttias kan, när
vederbörande kronobetiente och flere therom i god tid
låta veta. Så är ock Jemtelands Regemente försedt
med en pålitlig regementsfeltscher, Bergverket
likaledes med en habil feltscher, som kunna betiena
både militien och almogen i Jemteland, så att
thenna landsort framför många andra orter tyckes
hafva ingen orsak att klaga öfver brist på
medicamenter och läkare. Som de fleste surbrunnar nyttjas
i denna landsort utan närvaro af någon Doctor, så
kan thet ock i Jemteland likaledes ske, eller ock
regementsfeltscheren under tiden och när så betarfvas
besöka brunnsgästerna. Men skulle icke tbestomindre
Jemtelands invånare, thet dock hvarken presterskapet
eller almogen, utan endast Herr Baron och Öfversten
utan någons samråd begärt, åstunda att få en
provincialmedicus, som ständigt sig i landet uppehåller,
så torde det utan att rubba then redan inrättade
staten eller att kronan skulle betungas eller at andre
välförtiente män förfördelas skulle, kunna ske, om
almogen, som i en del socknar förmärkts thertil icke
obenägen vara, ville i stället för 2 öre silf:r mynt
Dieknepenningar, som the nu utgiöra, åtaga sig att
gifvu Ö öre dito mynt lika med andra landsorter,
hvilken tillökning tå kunde användas till lön för en
Medicus som tillika under namn af Conrector skulle
kunna vara Rector behielpelig.
Så lemnas ock i underdånighet icke obemärkt at
Consistorium måste nu strax vara omtänkt om
besättande af Rectors beställningen vid Frösö
Trivialschola, så vida thensamma bör den 1 instundande
Möaji tillträdas.
Slutligen anföres i underdånighet att som
Consistorium vill låta sig angeläget vara att med
skickelige personer förse the beställningar, som till
Consistorii förgifvande allernådigst lemnade äro, så lefver
Consistorium i den underdånigste förtröstan att Kongl.
Maj;t med thess höga Kongl. hägn täcktes beskydda
Consistorium emot the försök hvarmed Consistorio
lägges hinder i vägen vid fullgörandet af thess
embetes skyldighet.»
Husläkare hos presidenten friherre Erland
Broman i Stockholm till under år 1754;
provinsialläkare i Ostergötland s. å. 21/3; afsked 1785 30/11;
† 1792 12/5 i Linköping; jordfäst därstädes s. å.
16/3. Som provinsialläkare ägnade han sig åt den
»allmänna Hushållningen och Folknummererens
ökande samt utgaf uti sin berättelse 1757 till K.
Sundhets-kommissionen såväl orsakerna som sättet
att förekomma och förbättra hvarjehanda till
Menighetens helsa och öfriga omvårdnad hörande mål,
hvilket allt vann bifall och hvarföre han af Konung
Adolph Fredric hedrades med ett nådigt bref,
åtföljdt af 200 Dal. S:mts belöning af
Medicinalfonden, jemte rättighet af fri postgång till K.
Collegium Medicum.» Han ägde stora kunskaper i
naturalhistoria och undervisade af blott intresse och
utan någon ersättning skolungdomen i Linköpings
gymnasium i detta ämne. Af Vetenskapsakademien
erhöll han 1769 en silfvermedalj som belöning för
sitt »Svar angående bästa sättet att sköta biafvel»
och 1773 af nämnda akademi »20 dukater för ett
svar i samma ämne». Bland hans skrifter märkas:
»Beskrifning öfver Jämtland» (1751); »Rön och
anmärkningar öfver orrars föda»; »Pan Apum» (1768,
2. upplagan 1774); uppsatser i Vetenskapsakademiens
handlingar; bref och mindre afhandlingar införda i
Lärda Tidningar, Inrikes Tidningar, Svenska
Merkurius samt i Läkaren och naturforskaren; skref
en lefnadsbeskrifning öfver sig själf, hvilken
förvarades hos hans brorson, direktören A. J.
Hagström, adlad Hagströmer. Angående hans bok »Pan
Apum» skrifver Linné i ett bref dateradt 1768 den
25 oktober till honom: »Jag har läst 8 gånger Hr
Doctorens Pan Apum, som Hr Doctoren täckts sända
mig; jag kan tillstå utan skrytande, att den är en
juvel. Hr Doctorns alldeles nya rön, korta och
sinnrika skrifsätt, rediga tankar och slutsatser göra,
att den skall hafva sten till hjerta, som ej rörs och
får affection för boken, ehuru grof läsaren vore. Hr
Doct. har med detta enda grafvit sitt namn så djupt
i tidens hälleberg, att inga tiders omskiften kunna
det utrota. Jag gratulerar Hr Doct. till
odödligheten.» I ett bref af den 9 december s. å. ifrån
Uppsala skrifver Linné: »Pan Apum måste invitis
invidis ut för hela verlden; den blifver Hr Doctorens
mausoleum, som står längre än pyramiderna i
Ægypten.» Till Jämtlands nation vid universitetet i
Uppsala skänkte han en samling af böcker i
naturalhistoria och medicin. Vid hans död uttryckte genom
väl skrifna verser nämnda nation sin stora saknad
öfver att hafva förlorat en sådan medlem. Nämnda
nations omtalade sorgekväde slutade med följande
vers:
»Men I, som här förlorat hafven
En vän och en välgörare,
Den sorgsna blick I sänkt på denna dystra grafven
Upplyften den i rymderne:
Där öpnas ljusets hvalf, och bland en talrik skara
I den odödlighet, som dygden blott kan ge,
Jag ser Hans sälla skugga fara
Förent med skuggan af Linné,
Och med en ömhets blick på våra suckar svara.
Må han sin glädje ökad se,
At än för ynglingar et efterdöme vara.»
Den vid jordfästningen den 16 mars 1792
uppsatta och förvarade »likstenen» börjar »Ålskaren af
Naturen, där millioner ämnen förkunna Skaparens
ära, Æsculapii vän, tillika Philosoph och Christen,
hastar sig på detta sätt ifrån oss, icke genom en
ryslig men efterlengtad Död, den Höglärde och
vidtberömde Medicine Doctorn, som berett sitt namn,
sin lärdom, en viss odödlighet.» — G. 1765 2/6 m.
Maria Beata Liljeblad, †; dotter af direktören Johan
Liljeblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
