Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindeström-Sneckenström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDESTRÖM-SNECKENSTRÖM.
efter honom. I densamma omnämnes Anna Beata
Lindeström, gift med adjutanten Benkt Udd. Vid
arfskiftet efter modern kom säteriet Mellanberga och
1/8 i torpet Hägnan på hans del, men Hägnan hade
af modern strax före hennes död gifvits åt hennes
dotter Katarina Kristina, och fordrade han
ersättning af de öfriga arfvingarne för sin erhållna mindre
del i arfvet efter modern. Köpte nämnda torp 1726
21/6. Sörberga i Gredbäcks socken hade han tillbytt
sig af sin broder Lennarts dotters man, adjutanten
Benkt Udd.
År 1722 den 8 angusti skrifver han: »Jag
Johan Lindeström till Millanberga giör witterliget, att
effter slutat ächtenskap med wälborna Fröken och
Jungfru Anna Christina Tisensten, af redelig och
tilbörlig kiärlek Gudz och naturlig lag påmint och
förbunden, hafwa til morgongåfwa skiänkt och
förärat henne mitt fasta Säteri Millanberga här uti
Wästergiötland Kåkins härad och Grebäcks Sochn
som iag och wid uppå och effter infallande mit
afwentyrliga dödzfall henne äfwen detsamma under
fulkommelig krafft till ewärdig ägendom
Testamenterar och förskrifwer under all den rätt iag det sjelf
äger med alla dess förmohner, tillagor och
härligheter, som derunder höra, af ålder lydt, samt
tilwinnas kunna, att som sitt eget disponera, råda,
bruka och bruka låta för sig och alla sina
effterkommande, såsom sin egen och lagfångne ägendom,
utan ringaste insprååk, mindre någon annan, så
mycket mehra, som wälbem:te min kiäraste, hoos
hwilken effter oss emillan fattat pactum ante
myrtiale iag ingen gifftorät äger, af sin Sahl. Faders uti
fält utlånte henne tilfaldne och nu influtne medel
och Contante penningar hon all min i desse swåra
tijder Contraherade ansenlige giäld och skuld, jemte
min Brordotter wälborne Fröken och Jungfru Anna
Beata Lindströms Contanta prætention forskiutit, för
hvilke store skulder, Millanberga helt och hållet
gådt i loppet och således mehra är hennes pura
aflinge i Consideration af hwilket alt med mehra
henne alla mine lösören och aflinge nu och
framdeles iag henne jämbwähl på det krafftigaste
Testamenterar och förskrifver, alt under lagligt exhebito
och närskrefne respective vitnen at Confirmeras uppå
egen hand etc. etc.» — G. 1722 8/8 m. Anna
Kristina Tisensten, f. 1698 25/12, † 1768 5/8; dotter af
kaptenen Jonas Tisensten (adliga ätten n:r 1423;
adlad Tisensten) och Vibecka Eleonora Hård af
Segerstad (adliga ätten n:r 17). Hon ägde 1749 Mumlebo
i Hjo socken, och samma år som hennes man dog
eller 1747 skrifver hon den 7 mars, att hennes man
tjänat kronan i tjugu år och efter regementets
indragning lefvat tjugusex år, under hvilken tid det lilla
de ägt gått helt och hållet åt till deras uppehälle.
: 2. Maria Katarina omnämnes som ådopvittne
1707 och inlämnade till Kåkinds häradsting s. å.
29/5 sin broder Lennart Lindeströms obligation af
1702 5/3 till Johan Tisensten; lefde ännu 1726 30/1, ;
ty då döptes hennes son Gabriel; †. — G. 1709 2/11 i
Gredbäcks socken m. fälttrumpetaren, sedermera
kornetten Magnus Berg från Dahla. Han lefde ännu
1726 90/1; †.
2. Katarina Kristina fick jämte sin broder
Lennart år 1706 15/1 af sin moder hemmanet Knäpplan;
hon blef ägarinna af torpet Stora Hägnan, hvilket
synes af en skrifvelse, undertecknad af
öfverstelöjtnanten Lars Tiesensten år 1719 7/10, hvari nämnde
öfverstelöjtnant skrifver att »uppå min Fru Fasters
Högedle och Wälborne Fru Anna Hårdz befalning
bewitnes här med denna wara hennes yttersta wilja
ännu i dag på hennes Sotesäng att hennes yngre
355
dotter Fru Chatarina Christina Lindeström för dess
trogna, trägna och oförtrutna Skiötzel, släp och
beswär för wälbemälte sin Fru Moder intet allenast
ett och annat år tilbaka på hennes höga ålder och
siukliga tillstånd, utan och nu på hennes Swåra
Sotesäng skulle med någon recompance och belöning
anses och wedergiellas, så åstundade mera wälbemälte
Fru Hård af sine kiära H:r Söner fullkoml:n och
oqwalt effterlefwas skulle att ofwannemde dess k.
doter skulle niuta för sig och effterkommande det
lilla bebygda torpet Hägnan under Millomberga
Säteri effter dess K. Fru Moder hwarcken med
Contant eller Lösören hade att wedergiälla sitt K. Barn
utan dy af fasta, som endels med nutbetalning mera
aflinge än arf wille henne stora Hägnetorpet unna
och disponera; alt wid godt fult och sundt förnufft
och förstånd.» År 1720 9/4 lämnade hennes bröder
kaptenen Johan Lindeström och löjtnanten Mårten
Lindeström henne en skrifvelse, där de säga, att
»såsom wår Kiära Syster Chatarina Christina
Lindeström begiärar en skrifft utaf oss Bröder effter ett
upväst kiöpebref gifwit af wår Sahl. Moder på torpet
stora Hägnan under Säteriet Millomberga, att så
sittia med sine Kiäre små barn till husewaru öfwer
sitt hufwud, så Confirmera wy det samma effter
förra testamente.» Denna skrifvelse underskrefs 1725
16/11 af adjutanten Benkt Udd, som redan då
antagligen var gift med Lennart Lindeströms dotter Anna
Beata.
Det ofvannämnda torpet köpte hennes broder
Johan 1726 den 21 juni. Hon var gift före 1719
14/5, ty då nämnes hon som »fru Cajsa Lindeström»,
och hade som af ofvanstående synes barn, och
hennes man var antingen död eller också hade han rymt
från henne. Då biskopen Jesper Svedberg år 1723
var på visitation i Gredbäcks kyrka och bland annat
gjorde förfrågan om »några grofva synder eller annan
oreda gå i svang i församlingen» samt tillkännagaf,
»huru i prestgården en qvinsperson Madame Cajsa
Lindeström besvärat sig det hennes man Corporalen
Niclas Norberg skolat förrymt från henne och hennes
2:ne små barn för halfannat år sedan», svarade
församlingen i förstone ej något härpå.
Öfverstelöjtnanten de Laval, som var sonson i 1. giftet till
Katarina Kristina Lindeströms styfmoders systers
man, afgaf till slut berättelse om Norberg, »det han
varit en god, enfaldig och redelig man, som aldrig
någon annan annat hört om, än det godt varit, men
deremot denna hans hustru en arg, elak och storsint
menniska, som ej hållit honom för sin man och så
skamfult och oförskämt hanterat honom, att han
varit nödsakad att fly bort». Detta förhållande
besannade församlingen offentligen i kyrkan.
Kyrkoherden hade förmanat henne till bättre sinne och
påmint henne, hur hon »emot sin sal. moders vilja
ändå ej gaf öfver, innan hon fick honom till man».
Hon tillstod detta och ansåg »det böra tillskrifvas
hennes ungdom och oförstånd» samt »begärde nu
alldeles få skiljas vid honom». Biskopen beslöt, att
det skulle undersökas, hvar korpral Norberg uppehöll
sig, samt att konsistorium skulle anlita domstol,
inför hvilken parterna skulle anföra sina klagomål
och få saken lagligt afgjord. Angående torpet
Hägnan, som hon fått af sin moder och hvilket vid
arfskiftet efter modern kom på Johan Lindeströms
del, råkade hon i långa processer med sin
brorsdotters man, adjutanten Benkt Udd, hvilken hade
utfäst sig att för henne betala 50 daler silfvermynt
till Johan, som fordrade errättning af de öfriga
arfvingarne för sin således erhållna mindre del i arfvet
efter modern. Det nämnda torpet hade sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
