Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEIJER.
hets-, historie- och antikvitetsakademien 1824;
historiograf vid K. M. O. 1822 29/4—1828 16/1; rektor
vid nämnda universitet vårterminen 1822; En af de
18 i Svenska akademien 1824; medlem af
Fornskriftssüllskapet i Köpenhamn 1825, af
vetenskapssocieteten därstädes 1826, af Musikaliska akademien
1830 och af sällskapet Pro fide et christianissimo s. å.;
hedersledamot af isländska litteratursällskapet i
Köpenhamn s. å.; företog resor till Danmark och Tyskland
1825 och 1846; R. N. O. 1828; riksdagsman för
universitetet i Uppsala 1829 och 1830; uppfördes
1833 på förslag till biskop i Linköpings stift och
1834 till biskop i Karlstads stift men afsade sig
bådadera; ledamot af Vetenskapsakademien 1835 och
af historiska teologiska sällskapet i Leipzig s. å.;
R. N. O. orden i briljanter 1887; K. N. O. 1844;
erhöll tjänstledighet 1846; han var medlem af en stor
mängd svenska och utländska akademier och lärda
samfund samt kommittéer; † 1847 23/4 i Stockholm;
begrafven å Uppsala kyrkogård, där ett monument
ür uppfördt öfver hans graf.
märkas: »Äreminne öfver Sten Sture d. ä.» (1803),
för hvilket han fick Svenska akademiens stora pris;
»Hvilka fördelar kunna vid människors moraliska
uppfostran dragas af deras inbillningsgåfva m. m.»
(1810); »Om falsk och sann upplysning med afseende
på religionen» (1811); »Om historien och dess
förhållande till religion, saga och mytologi» (1811);
öfversättning af Shakspeares »Macbeth» (1813); »Om
den gamla nordiska folkvisan» (1814); »Den
skandinaviska balfön» (1816); »Om omkvädet i de gamla
skandinaviska visorna» (1816); »Tal vid jubelfesten
år 1717» (1818); »Betraktelser i afseende på de
nordiska myternas användande i skön konst» (1817);
»Feodalism och republikanism» (1818—1819);
»Thorild. Tillika en philosophisk och ophilosophisk
bekännelse» (1820). för hvilken skrift han blef åtalad
för »förnekelse af den rena evangeliska läran»; »Om
historiens nytta» (1820); »Om den gamla romerska
förbundsförfattningen» (1822); »Om den positiva
statsläran i motsats till den negativa» (1822); »Svea
rikes häfder» (1825, första och enda delen); »Svenska
folkets historia» (3 delar, 1832—1836, till och med
drottning Kristina); »Teckning af Sveriges tillstånd
och af de förnämsta handlande personerna under
tiden från konung Karl XII:s död till konung Gustaf
III:s auträde af regeringen» (1838); »Konung Gustaf
IIL:s efterlämnade och femtio år efter hans död
öppnade papper» (1843—1845); »Betraktelser öfver
europeiska kolonialväldets grundläggning» (1833,
akademisk afhandling); »Minnen» (1834); »Om vår tids
inre samhällsförhållanden i synnerhet med afseende
på fäderneslandet» (1845); »Oċckså ett ord öfver tidens
religiösa fråga» (1846 på svenska och 1847 på tyska);
»Den nyeuropeiska odlingens hafvudskiften med
särskildt afseende på de akademiska studierna» (1849);
bland hans dikter märkas »Försök till psalmer»
(1812); »Vikingen», »Kolargossen», »Den siste
skaldeu», »Odalbonden», »Den siste kämpen», »Stilla
skuggor». Han var Sveriges störste historieskrifvare,
en bland dess största skalder och »grundade den
nordiska riktningen i den svenska poesien» samt |
en bland dess yppersta viskompositörer. — »Orsaken
hyarför han ej bann att fullborda sitt stora
svenskhistoriska arbete läg icke blott i dettas stora
omfattning utan äfven i en förändring, i synnerhet
af hans politiska tänkesätt, som inkastade honom i
nya litterära företag och sträfvanden. Detta var
hans S. k. affall, som bestod däri, att han, som först
tillhnörde den konservativa riktningen i religiöst,
filosofiskt och politiskt afseende, som utmärkte början
Bland hans skrifter |
407
af 19:e årh., småningom fann, att den stora franska
revolutionen till sitt innersta väsende och sin
positiva betydelse utgjorde ett genombrott på det
politiska området af personlighetsprincipen, och att dét
i alla de med denna revolution sammanhängande
samhällsrörelser, af hvilka tidehvarfvet oroades,
egentligen vore fråga om den mänskliga
personlighetens rätt. Genom denna sin öfvergång till de
liberalas led bidrog han väsentligen att åt vårt
politiska lif och hela vår bildning gifva den
riktning, i hvilken de sedermera hafva fortgått. För
att framlägga sina nya öfvertygelser började han
1838 utgifva en månadsskrift, det s. k.
Litteraturbladet (1838—1839, bihang 1840). I samma syfte
höll han 1841 och 1842 sina Föreläsningar öfver
människans historia (utg. af Ribbing 1856; 2:a
upplagan 1877).» »Ufan tvifvel var Geijer en af de
största andar, som den svenska bildningens historia
har att uppvisa. Det utmärkande för honom såsom
filosof var hans försök att ombilda den från Kant,
Fichte, Höijer och Schelling ärfda idealistiska
världsåsikten till en sann personlighetsfilosofi, d. v. s. till
en åsikt, som erkänner och gör Guds och människans
personliga själfständighet och närvaro i hvarandra.»
Hans samlade »Skaldestycken» utkommo 1835
(senaste uppl. 1878). Hans »Samlade skrifter»
utgåfvos i 13 band, på två afdeln. (1849—55; en mindre
uppl. utkom i 8 band 1873—75 jämte suppl. i 2
band 1876—77). Jfr S. A. Hollander: »Minne af
C. G. Geijer» (1869), J. Hellstenius:
»Lefnadsteckning» (1876), R. Hjärne: »Götiska förbundet och
dess hufvudmän» I (1878) och A. Nyblæus: »Den
filosofiska forskningen i Sverige» II: 1 (1881). Hans
porträtt i olja af Johan Gustaf Sandberg äges af
f. d. öfverstelöjtnanten Benkt Gustaf Geijer, och en
kopia däraf finnes i Värmlands nation vid universitetet
i Uppsala; i samma nation finnes ett annat porträtt
af honom med ledning af äldre porträtt måladt af
Edvard Perséus 1877; ännu ett porträtt af honom
finnes vid universitetet, måladt 1829, men ej af
Sandberg; gipsbyst i konstmuseet i Uppsala af Johan
Niclas Byström; bronsstaty i dubbel kroppsstorlek,
modellerad af Johan Börjesson, finnes på
universitetsplanen i Uppsala. — — G. 1816 6/7 på Odenstad i
Gillberga socken i Värmlands län m. Anna Elisabet
Lilljebjörn, f. 1790 29/6 på Odenstad i Gillberga
socken, † 1861 17/1 på Blomberg i Husaby socken
i Skaraborgs län; begrafven å Husaby kyrkogård;
dotter af fänriken Knut Lilljebjörn och Elisabet
Johanna Troili.
Barn:
Knut, f. 1817 20/5 i Uppsala, liksom syskonen.
Student vid universitetet i Uppsala 1818 20/6;
inskrifven i Värmlands nation 1836 1/10; aflade
fullständig studentexamen s. å. 17/10; begärde
nationsbetyg 1841 15/5; fil. kandidat 1841 12/6; e. o.
amanuens i riksarkivet s. å. 19/7; e. o. kanslist i
ecklesiastikdepartementet s. å. 15/9; fil. magister 1842;
amanuens i Samfundet för utgifvandet af skrifter
rörande Skandinaviens historia 1842 12/5; t. f. förste
amanuens i riksarkivet s. å. 4/7; † 1849 11/9 i
Stockholm; begrafven i faderns graf i Uppsala. Bland
hans skrifter märkes disputationen »Bidrag till
historia af konung Karl XI:s uppfostran» (1842).
Erik Alfred, f. 1822 7/12. Gick i Uppsala
katedralskola; student vid universitetet i Uppsala 1842
22/12; inskrifven i Värmlands nation 1840 5/2;
studerade vid universitetet några år men hindrades
genom sjukdom att aflägga fil. kandidatexamen; vistades
ett par år i Tyskland och Frankrike; lärare i lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
