Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
Följande »Ödmiuk berättelse» har afgifvits om |
hans »begrafning och hädanfärd, som skiedde i
Istorp och» som är »sammandragit af mångas berättelse
som sielfwa der Närwarit, men af bestörtning ej på
alt acht kunnat gifwit. Jag kan och icke wara säker
at alt kan så passerat som följer.
Han war frisk, siuk och död på tålf timmar,
wid hans dödsstaund roptes af folket i gården at
elden war lös, hwaraf hos honom warande folket
sprang ut, men förnam intet annat, än en owanlig
rök, då wi åtter inkomo war rummcet fult af rök
och swafwel lukt och Probsten död, en stund förut
hade han skullat sagt dör jag nu får jag en underlig
begrafning, skref och til sin Son i Gborg at nu blef
jag siuk skiönda dig hem om du wil tala wid mig,
denna mannen har altid warit stor ansed i det tim- |
meliga, har och eij warit rädd, at med rätt och orät |
slå under sig alt bwad han har kunnat så at han
lämnade effter sig 14 hemman utom en stor
myckenhet af redbart; när begrafningen skulle gå för
sig, som skulle skie mycket förnämt, tilsattes en
bonde som skulle wachta Elden wid Kåckarnas
handtering. Liket war bisatt, men sattes på bår i koret,
prosessen trädde in i bänkarna, samt en myckenhet
folk upfylte kiörkian, in dem kom en wäderwirfwel
med rök och dam och ett starkt brusande in igenom
kiörkiodören upfylte kiörkian och i det sama hördes |
en smäl som af en 3 punding, starkt frisk swafwel |
lukt helt stark, at knappt någon kunde se hwar
annan war då kiörkian ful af, då blef alt folket |
bestört, alla ropte här är wist Elden lös taket faller
ner, alla wille ut alla af ångest blefwo som halft
ursinniga den ene hindrade den andre för alla wille
wara di förste ut alla stormade til dören, di som
woro på läktaren håppade på di andre, här bröts
sönder bänkar, intet anseende till person war nu
mer, en myckenhet Präster trängdes med di andre,
di mäste blefwo kapper och kläder så sönderrefne
för at di kunde intet nyttias mer, trenne Prostar,
gamla män di 2:ne, den 3:die ovig kommo intet ut
tillika med den andres dräng kom och intet ut för
än effter åt, di satte sig hvar för sig at läsa. Grefwe
Cronhielm slog strax sönder et fönster och kröp ut
igenom galdret, adjunkten i prestehuset skulle samma
wäg igenom ett annat men blef hängande utanföre
länge i sin kappa tils hon gick sönder, nästan intet
fönster blef helt, i detta toumult sprang Cronhielm
med dragen wärja til wåkenhus dören och kiörde di
utkomna derifrån som wille in at rädda di sina, ty
der war et hiskeligt skrik många blefwo fördärfwade
och somliga nedtrampade, och några strax efter döde,
n miste armen och aldrig ingen kom ut utan han
miste något af sin klädedrägt af trängslet så at en
wagu kunde samlas ihop, den ene klokaren blef
sittiandes fast i fönstret med salmboken i handen
och siungde, likets kista blef nedtrampat och all
klädseln om kistan aftrampad, in summa alt så
förstöratt att ingen kan utmålatt, som det ju wärre
war, di som kommo ut utan stöflar, skor och kläder
rände hem åt, ingen såg sig tilbaka förn han kom
bort på wägen, under detta mente en del at eld
war och lös i Prästegården, bonden som nämbd är
till wachtare blef som ursinnig, tog en kiäp slog alt
han öfwerkom i gården sånder, höns med mera,
sprang derifrån up på kiörkiewallen slog folket, men
på Cronhielms befallniung togs kiäppen ifrån honom
då han blef som han warit fånig, Kåckarne slogo
watmn på alt i köcks spisen och alt bortsiämt, sedan
alt buller war afstannat, röken borta, förmådde någon
di qwarblifwande at begifwa sig in igen då di som
hastigast jorfäste liket, Prästerna woro lika så illa
AURELIUS.
til mods som det andra folket. mycket mehr är
både talat och utgifwit men som jag har hört det
ej skullat så passerat, så wil jag gå det förbi, han
skal spöka om liusa dagen säges än men utaf det
han har mycken släkt så döljès allt hwad döljas
kan, och nekas samt förwändes alt ihop, så långt
möijeligt är detta är hwad jag har samlat för det
sannolikaste af alla berättelser.»
— G. 1:o 1712 med Katharina Kellander, f. i Lundby,
† 1739; dotter af kyrkoherden i Lundby församling
af Göteborgs stift, kontraktsprosten, magistern Petrus
Magni Kellander och Katarina Nilsdotter Wallerius;
— 2:o 1742 m. Kristina Borelius, i hennes 2. gifte,
† 1755; dotter af kontraktsprosten i Marks kontrakt,
kyrkoherden i Istorps församling Ægidius Borelius
och Maria Torslow i hennes andra gifte.
Barn:
1. Peter, f. 1714. Kontraktsprost; † 1774. Se
Tab. III.
1. Anders Johan, f. 1727; lämnar själf om sina
tjänster följande
»Underdånigste Förteckning och Relation.
Ifrån min första barndom har jag idkat studier,
hemma ock wid åAcademien, i och effter mitt
tjänstgörande. Såsom Auscultant, Extra domare, Vice
Auditeur, har jag haft tillfälle wid Civil och
Militariske domstolar utöfwa, hwad jag tilförene lärdt;
i och med utöfningen winna mera stadga.
1750 den 25 ÄÅpril erhöll jag Högst Salig Hans
Mais:ts, Konung Friedrichs nådiga Fullmagt att wara
auditeur wid Kongl. Artilleriet i Götheborg.
Derunder blifwit förordnad at förwalta öfwer Auditeurs
Embetet wid 2:ne Kongl. General Krigz- och
Leuterations Rätter, som i Götheborg på en och samma
tid några år hållne blifwit. Öch som jag funnits
ådagalagt skickelighet i Tjensten och ett
margfalldigt arbete; så har då warande Generalen, nu
framlidne Öfwer Ståthållaren, Baron von Lantingshausen
sökt med sitt underdåniga förord, at jag måtte då
njuta widare befordran.
Hwilket ock säkerligen skjedt, om icke sjukdom
för mig tillstött, hwilken sedan grufweligen ökades
af ett olyckeligt fall af en häst, som syntes
sönderbråka hela kroppen, och båda mig mitt sidsta.
När nu äfwen bärtill kommer, att jag ingen lön,
icke ens Inqvartering under min dubbla tjänstgöring
wid bemälte Artillerie och Kongl. General Krigs
Rätter, njuta fick, såsom hwilka blifwit min
Företrädare i Embetet, för dess höga ålder och
sjuklighet i nåder beskärade, och jag då måst arbeta på
egen kost, samt sätta mig i skuld, som sedan
uppslukat alt mitt lilla Fäderne- och Möderne Arf; så
war nöd för handen, at söka qwittera både Syssla
och den dyra orten, där jag i Kongl. Maij:ts och
Cronans tjenst hälsa och alt mitt öfriga goda, och
under hwilken tid mina trägna Embetsgöromål, då
jag än war frisk, ej tilstadde at förtjena mig något
igenom Extra förrättningar eller Advocature.
Jag begärdte då således och undfick Högst Sahl.
Hans Mais:ts Konung Adolf Friedrichs nådigste
afsked, utan någon sökt förbättring på min Caractere,
den jag likwäl någre år dereffter, i så måtto erhöll,
som Högstbemälte Konung fann i nåder mig hafwa
förtjent dess nådiga ihogkomst, och, som orden lyda:
något wedermäle af dess Konungsliga nåd, så at jag
1766 hugnades med Hof Rätts Assessors namn och
Heder.
Under min tjenstlösa tid har jag, som från
ungdomen sökt nöje och Satisfaction i wetenskaper och
lärda yrken, samt bland Österländska språken i syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
