Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
någonsin gått över provinsen. Därför kom
striden om nattvards- och försoningsfrågorna att
utkämpas i en sällsynt varm andlig atmosfär.
Det var annat som enade de troende än
lärofrågor, det var den brinnande kärleken, andens
gemenskap i själavinnande arbete.
O, vilken underbar tid!
Det heter i berättelsen om
grundläggningsarbetet till det nya templet i Jerusalem: »Man
kunde icke skilja mellan det högljudda, glada
jubelropet och folkets högljudda gråt». (Esra 3:
13). Så var det även här. Gamla troende och
nyomvända sjöngo lovsånger och prisade Gud.
Syndare gräto över sina synder och bådo om
nåd. Det var sång och gråt. Det var
tacksägelse och bön. Det var klang- och jubeldagar.
Särskilt i Västra Värmland och Fryksdalen,
synnerligast i Sunne, blevo stora skaror vunna
för Gud. Man kan omöjligen läsa om dessa
underbara tider utan innerlig bön och längtan
efter att de måtte återkomma och komma snart.
Det var under denna härliga tid den
värmländske sångaren Nils Frykman sjöng:
Vår store Gud gör stora under;
med glädje vi det skåda få.
Han sopar bort de falska grunder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
