Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
behövdes därför på närmare håll. Men det
syntes ingen möjlighet att få en sådan till stånd.
Då öppnades vägen på ett sätt, som visar huru
Herren kan gripa in och leda händelsernas gång
efter linjer, som han själv utstakat.
Vi ha förut något skildrat den mäktiga
rörelse som uppstod genom den s. k.
nattvardsfrågan. De troende prästerna varken fingo eller
vågade längre betjäna missionsvännerna vid
enskilda nattvardsgångar. Icke heller hade
missionsfolket kommit så långt, att de vågade fira
nattvarden utan att därvid betjänas av präst. Där
stodo de. Huru skulle frågan lösas?
1 dec. 1869 beslöt Värmlands
Ansgariiförening att sända en deputation till konungen med
begäran om tjänstledighet för pastor A.
Fern-holm och rätt för honom att på
Ansgariiförenin-gens bekostnad resa inom provinsen och
förkunna Quds ord samt ordna verksamheten.
Härigenom hoppades man få den hjälp man behövde.
Petitionen överlämnades till dåvarande
ecklesiastikministern F. F. Karlsson av C. J. Nyvall
och Nils Jonsson i Bävik. Statsrådet lovade, att
Fernholm skulle få tjänstledighet med villkor, att
han upprättade och undervisade i en
förberedande missionsskola i Värmland. Det är klart,
att de bröder, vilka redan förut dryftat frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
