Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ritpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt i all denna lyckokänsla rent av opponerar
man medvetet mot att dra med sig tyngden av
sitt eget jag. Denna underliga sammansättning
av naivitet och kritik på naiviteten som man
aldrig lyckas komma ifrån. Och man harmas
över kroppens aldrig glömda fordringar på mat
och dryck, sömn och vila och högst olämpliga
känslor av slöhet och lättja.
Det vore gott att vara alldeles fri i ett fall
som detta.
Ty ett är det väsentliga: att rita,
och en är tyrannen: ritpennan.
Ritpennan som formar vissa människors liv
och leder deras vägar. Några drar den runt den
stora, vida världen, andra bara runt om Dalarnes
lilla värld; lockar till landstrykarliv med svältkurer
och frågar aldrig ett dugg efter det bekväma.
Den driver en runt om i bygderna, ut och
in i gårdarna, upp och ned på vägar och stigar
och långt bort i skogarna, tills man blir förvillad
och förvildad som djuren, och sedan om natten
drömmer att man springer på alla fyra. En
atavism, kanske, men som förefaller alldeles naturlig
och i sin ordning.
Allt för ritpennans skull! Den nyckfullaste av
alla pennor, det ohanterligaste ting i världen.
Ibland är det som om den ville och inte kunde.
Ibland varken kan den eller vill den. Någon enda
gång kan det ju verkligen hända att den både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
