Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ritpennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan och vill. Sådant hör till sällsyntheterna och
livets lysande lyckodagar.
Oftast går det med svårighet. Ögat, som
ser allt så klart och tror sig veta precis hur det
skall vara, glömmer för var gång, att pennan
alltid har sin egen åsikt för sig. Allra minst
kan den tåla, att ögat gör upp något på förhand:
Så och så ska det vara, förra gången gick det
ju bra på det viset och nu är det bara att göra
likadant igen.
Nej tack, säger pennan (min penna
åtminstone), jag är väl inget repeterur heller. Och
om ögat ändå envisas och håller på sitt och kisar
och kikar och drar huvudet på sned i medveten
strävan, så blir pennan topp rasande och alltihop
går på tok.
Inne i en mörk vrå av hjärnan sitter ritsjälen,
som väl också borde ha ett ord med i laget, och
tittar ut genom ögongluggarna och tigger och
tigger, att pennan för en enda gångs skull ville
vara så nådig och rita såsom ögat ser och som
ritsjälen vill ha det.
Men omöjligt!
Blir det något alls, så blir det något helt
annat.
Och när pennan ritat färdigt slår den till en
klatsch på slutet som säger så mycket som så:
Så här ska det vara; det hade ni aldrig kunnat
hitta på själva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
