Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gagnef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fast hon var litet döv. Och hon förde sig med
förnäm värdighet, lika väl när hon kyrkklädd
vandrade utför Långgattu, som när hon hemma
tog sig en rök ur pipan.
Hennes enda moderna lyx bestod av vita
silkesnäsdukar som hon fått från en dotter i
Amerika och vilka hon ordentligt begagnade. I
gengäld hade dottern utbett sig att få den träsked
som modern brukat äta sin gröt med.
Gamla mormor hade, utom stugan, lämnat
allting ifrån sig till barnen. I stället försågo de
henne med vad hon kunde behöva: körde hem
ved åt henne, bakade åt henne och försågo henne
rikligt med potatis, kaffe och socker m. m.
Allt som rörde sig omkring den gamla hade
något av värme och ursprunglighet med sig. Hon
var visst släktens äldsta. Släkten var stor och
ansedd och där voro många gamla, men hon var
särskilt aktad och av barn och barnbarn varmt
älskad. Alla höllo de sig till henne. Alla som
kommo blevo bjudna på kaffe. Brasan brann i
spisen hela dagarna. Ingen räknade hur många
kasar ved som brändes upp. Allt skulle vara
rikligt och rundligt. Det var i den sista, gamla
goda tiden.
Dagen i ända satt mormor och spann. Ingen
spann ett finare garn än hon. Emellanåt kom
någon av de vuxna barnbarnen, någon högvuxen,
ståtlig kulla från en annan by, hade lin med sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
