Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gagnef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade älskt oss så pass; det var väl därför han
fick ett litet barn med sig i graven.
Jag tycker de ä så gali, när någon dör. Jag
tyckte de va så gali när farfar dog och mormor
vart också dö. De ä så gali, när en aldrig får
se dom mera.»
Den lilla tystnade.
Pennan skrev och pennan tecknade. Den
hade fullt upp att göra. Den svällde av begär
att få fram en helhetsbild av barnet —
bondeprinsessan. Det var svårt! Allt måste fram på
papperet på en gång, huvudets form och halsens
linje, de späda armarna och den pösiga
skinnkjorteln. Och först och sist det barnsliga
uttrycket — minen.
Munnen tycktes draga sig till att le — eller
var det möjligen till gråt, ånej, ett barn med så
bred panna och så kloka ögon gråter inte. I
stället kom där ett brett leende som solade upp
hela ansiktet och som kom ritpennan att stråla i
full reflex. Barnets hela figur rätade ut sig,
armarna sträckte sig och hon började sjunga en
visa. — Just då passade pennan på att få fram
den vackra axellinjen och det smala, raka livet,
de smala handlederna med de fina händerna och
de lätt spridda fingrarna.
Minen växlade. Än var munnen tålig, tunn
och smal och ögonen stora och runda, och än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
