Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3:o. Hur det visar sig, att man är på den
bästa vägen.
Pastorn sporde, som vanligt, sina åhörare,
om de kunde säga, det de voro “Guds barn“,
en iråga, temligenf obefogad på en botdag. I
stort sedt äro vi väl “lika goda kålsupare“ allihopa,
och det är ej fråga om, hvad du är eller
hvad jag är.
Märk: på en botdag.
Den rika texten, Dav. 25: 11, gick Pastorn
helt simpelt förbi.
För ditt namns skull, Herre, förlåt min
missgerning, ty den är stor! Så lydde första
versen af texten.
Men Pastorn tänkte måhända: begitver jag
mig in härpå, komma de underfund med, att det
är “en dalkarl11 jag slår i dem, då jag säger
mig sjelf vara “Guds barn“.
Bönsöndagen, då texten utgjorde bönen
“Fader vår“, erinrade Pastorn om, hurusom
“Guds barn“ ej stanna vid utantill lärda böner,
vore det än sådana ’ böner som “Fader vår“.
Derefter gaf Pastorn det mest lysande exempel
på att bedja med egna ord. Skada, del Pastorn
(för tillfället?) ej syntes vara besjälad af den
rätta böne-anden. Jag kom ofrivilligt att tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
