Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stackars Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkänna det. Men i denna stund, denna strålande
sköna vårdag greps hans uppjagade och
obehärskade sinne av en blind vrede mot dem båda,
— den han fått såväl som den han icke fått. —
Med en nervös axelryckning och ett viftande av
spanskröret utbrast han:
— Min lilla fru, ja! — Ja! Vad bryr hon
sig om mig och allt, jag har att stå i, att kämpa
för, att kämpa mot? — Det ger hon helt enkelt
katten i. Ja! — Det har jag sagt och säger det
än en gång. Min Malin är en — en gås.
— Fy, fy, käre Julius! Det menar du inte,
tillrättavisade sakta fröken Borgwall och lade sin
hand på hans arm. Han stötte den ifrån sig:
— Menar jag inte? — Jag menar alltid, vad
jag säger. — Ja!
— Javisst, i den stund då du säger det. Men
om du inte vore upprörd och överansträngd just
nu, så skulle du inte vilja säga så om Malin.
En störtvåg av stridiga känslor bröt sig
genom kommerserådets bröst:
— Ja! Det har jag alltid sagt, att du, du
Hulda, du förstår mig och känner mig rätt, du är
den enda kvinna, — ja, den enda, — som
någonsin insett, vem jag verkligen är, jag, Julius Harg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
