Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svågrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 OBOTLIGA — OCII ANDRA
nödgas misstro en sådan man som Kuewert, —
en kyrkans vän, en välgörare och beskyddare för
min bror, och för snart sagt oräkneliga
aktningsvärda familjer, änkor och faderlösa. —
— Jag förstår detta, Birger. Men, — jag
säger bara för sista gång: tänk på dig själv och
åtminstone på dina och Hildens, din döda hustrus,
små söner 1 —
— Ja! sade kyrkoherden, alldeles villrådig.
Saktare hade de nu börjat vandra tillbaka
ner genom parken, båda i djupa tankar, Zoll
dämpat pustande, Birger då och då bistert
fnysande. — Först hemma vid prästgårdens port
grep grosshandlaren ånyo svågerns arm, blott
i ett plötsligt, hastigt tag:
— Nå, Birger?
— Ja! kom det, som ett stönande, jag skall
komma, så fort Agnes blir resfardig.
— Det sker snart, hoppas vi. — Och du gör
som jag sagt?
— Ja, Gerhard, då får jag väl det, tyvärr!
Och tack, broder, för rådet, så bittert det än
berör mig!
— Nå. Sedan skall du tacka mig, mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
