Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En örfil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖRFIL
61
hopknipna, skarpa, men rinnande ögon, och en
blandning av snus och järnfilspån i hår och
ögonbryn och skägg. — Hans dialekt lät frän och
omusikalisk, hans sätt höll en på avstånd, även
när han sökte visa sig vänligt stämd. —
Men det han småningom allt utförligare
meddelade mig om sig själv och sitt öde, väckte min
undran och min medkänsla. — Han hade gift sig
mycket ung med en något äldre kvinna, som han
aldrig riktigt hållit av, men som tvungit sig på
honom. Sedan de väl blivit vigda, hade hon,
enligt hans eget uttryck, »varit en avig hand».
Hon hade visat honom sin rätta natur, och den
måtte inte hört till de ljuva. Likväl hade
äktenskapet burit frukt i fyra barn, varav de tre äldsta
dött små. Det fjärde, en gosse, blev moderlös
så att säga, vid födseln. Han var nu tre år.
Och om denne pilt rörde sig Marins utförligaste
redogörelser. Om honom upprepade fadern ofta:
— Jag kan ibland inte riktigt tro, att han
är unge till den kvinnan! —
Och ibland tillade han, med en underligt
utmanande ton:
— Och han är bättre än jag. Tro mig eller
inte, han är mycket bättre än far sin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
