Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars-Henriks återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
OBOTI.IGA — OCH ANDRA
åtminstone någon månad på året. Där stod hela
huset på Hel vik till hans absoluta förfogande,
med nyinrättad atelier på vinden, fäktsal och allt,
där hade han stort, präktigt stall, kunde få rida
och köra så mycket han behagade. Men, — det
var längesen Lars-Henrik behagade dylikt. Nu
gick han och drog benen efter sig, — i ett par
ytterligt eleganta benkläder och med grå
pariserdamaskar, — med filthatten i nacken och en stor
skissbok under armen. Visst tog han sig bra ut.
Änkefrun beundrade inom sig allt det nymodiga
och främmande i klädedräkt, talesätt och åsikter,
som den unge resenären fört med sig till det
gamla vitkalkade och landtligt enkla
fädernehemmet. Egentligen tyckte hon, att han alltid var
bra som han var. Hennes Lars-Henrik! Hennes
enda verkliga bekymmer för hans skull gällde,
hur man skulle få honom att stanna kvar. —–
— Nu har du ränt i skogen fjorton dar,
lille Lars-Henrik, sade en höstdag änkefrun, och
vet du, de undra nog inne i Heby, att du inte
hälsar på.
— I Heby? upprepade Lars-Henrik med en
grimas. J Det var som om namnet på det lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
