Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ansgarius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
OBOTI.IGA — OCH ANDRA
arbete stegras till spasmodiskt ursinne — till dess
Ansgarius äntligen upplåter den och säger, rätt
ut i luften:
— En välsignad dag! —
Är det en snäll, människovänlig dam, med
goda nerver, far Ansgarius kanske ett ganska
uppmuntrande svar. Gör hon intryck att vara
allvarligt sinnad, fortsätter Ansgarius i dovt
mässande ton.
— Men världens barn leva såsom vore det
den sista. — Men ingen vet, när den kommer. —
Av hans min och tonfall kunde man dock
befara, att Ansgarius vet det.
Blir hans utlåtanden i dessa allmänna ämnen
allt fort väl mottagna, skruvar han sig snart så
sakta halvt mot sitt sällskap, nickar blitt förtroligt
och frestar på med litet förhör i mer privata
angelägenheter: — om vederbörandes hälsa och
anledningen till badkuren, om hemort och släkt.
Slutligen — med spelad förströddhet — dristar
han sig att spörja efter den skönas man. Får
han då veta, att damen är ogift eller änka, harklar
han sig och tar sig en längre funderare. Och
inom en kvart — har Ansgarius friat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
