Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skap. Tillsammans beteckna begge kunskapsförmågans på
en gång theoretiska och praktiska natur; hvarföre
framstegen pä den ena sidan betingas af framstegen på den
andra, så att filosofiens uppgift är icke mindre ett problem
än ett theorem. Ty i sanning lärer man blott känna det
goda i bemödandet att utöfva det, liksom det onda i
bemödandet att öfvervinna det. Kunskapen om bådas
natur, om deras härkomst och deras förhållande till
hvarandra, är en kunskap, hvilken man alldeles icke kan för
värfva utan att lefva. Och just derföre kunna de högsta
frågorna icke endast theoretiskt besvaras.
Hvad jag härom ville yttra, kan derföre mindre blifva
Vbevis än antydning; så mycket mer, som bevis blott äro
möjliga, der det ena låter härleda sig ur det andra. Men
med friheten ha vi kommit till en princip, som sjelf är
sitt eget andra och blott ur sig Vsjelf förklarlig; hvarföre
man ock aldrig kommer till personlighetsprincipen, om man
ej med den begynner.
Vi säga derföre, att Gud sjelf är den högsta
personlighet[1], men äfven derföre, såsom sådan, ej kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
